The King of Elfland's Daughter av Lord Dunsany

Edward John Moreton Drax Plunkett var den 18:e baronen av Dunsany, den näst äldsta titeln i Irlands adelskalender (1439). Han levde mellan 1878 och 1957, och publicerade ett stort antal berättelser under nittonhundratalets första decennier, många av dem originella verk i fantasy-genren. En av de mest kända är The King of Elfland's Daughter. Den utkom 1924, men är skrivet med ett ålderdomligt språk som känns noggrant utvalt för att passa berättelsens form, men ändå inte tillkämpat.

Den fascinerande sagan utspelar sig i en obestämd äldre tid och ett landskap som liknar europeisk landsbygd, men där Elfland, Älvlandet, finns strax i närheten, i allas sinnen och ibland även fysiskt möjligt att nå och besöka. Människorna i dalen säger till sin kung att de vill ha något nytt, de vill bli styrda av en magisk kung. Så kungen sänder sin son för att söka upp Älvlandet och gifta sig med Älvkungens dotter, vilket prinsen gärna vill göra då det ryktas att hon är mycket vacker.

I Älvlandet kan avstånden vara mycket längre än i människornas värld, och tiden flyter mycket långsammare. Litet har den långsamma tiden satt avtryck såväl i bokens värld som i berättelsens rytm: dels är ju folket berett att vänta i åratal på att få en magisk kung, och dels rör sig historien ibland mycket snabbt och ibland mycket långsamt. Viktiga händelser kan avtalas och utspelas på några sidor. Sedan kan berättelsen överraskande slingra sig in på en bihistoria, som ofta visar sig vara viktig senare, och så kan allt stanna upp i ingående poetiska skildringar av naturen och av den ljuva stämningen som kan anas från Älvlandet.

Prinsen, Alveric, tar sig med en kraftansträngning till Älvlandet och fångar intresset hos Älvkungens dotter, Lirazel, som följer honom tillbaka. Men att anpassa sig till människornas seder är svårt för henne, fastän hon försöker. Till slut kan inte ens omsorgen om sonen Orion hålla henne kvar i människornas by.

Men människornas värld har för alltid påverkats av Älvlandets magi, och en del dras ännu starkare till det magiska landet, främst Orion och Alveric. När Orion börjar jaga de enhörningar som strövar ut från Älvlandet, finner han att han behöver hjälp från Lurulu, ett troll som Älvkungen sände ut tidigt i berättelsen. Genom Lurulus ögon har vi fått se hur magisk och vacker människornas värld och tidens gång verkar för en som levt i det sköna men stillastående Älvlandet. Genom Lurulu får vi också höra vad som är skrattretande för troll: hattar, och skorstenar, som människor har ovanför sitt huvud!

Det lyriska språket går inte att läsa snabbt, men gör både människornas värld, Älvlandet och alla personer sagolika. The King of Elfland's Daughter lånar några ingredienser från sagan och traditionen, men skriver om dem till en helt egen myt, ett intrikat guldsmycke man inte vill glömma.

I höst har boken översatts till svenska av Peter Nilsson, som även höll ett intressant föredrag om Lord Dunsany på kongressen Fantastika. Här står det mer att läsa om boken och översättningen. Jag hoppas att många fler väljer att läsa Lord Dunsanys verk på både engelska och svenska!