World War Z

Man kan fråga sig varför man gör film av en bok när man sedan inte följer bokens handling. Ett svar kan vara att handlingen var så intressant att den inspirerade regissören. Ett mer cyniskt svar kan vara att man räknar med att bokens fans kommer till bion, liksom alla de som vill se en actionrulle och/eller Brad Pitt rädda världen.

Boken World War Z uppskattades av en stor läsekrets för att den målade upp en världsvid bild av hur en zombieepidemi spred sig, tog över land efter land, och till sist besegrades. Fastän jag hade vissa invändningar mot boken tycker jag också att det är synd att det intressanta upplägget i det närmaste suddas ut i filmen. Visst förstår jag att man behöver rafflande skräckscener på stora duken, men många lovande kapitel har strukits och helt andra scener har lagts till för att istället skapa en sammanhängande historia kring FN:s utredare Gerry Lane och hans familj.

Om man kan acceptera logiska luckor som att zombiesmittan går från okänd till fullt utbruten till undantagstillstånd på en dag, så är actionscenerna riktigt spännande. Zombierna hasar fram, rycker och hugger med tänderna i luften och är ganska underhållande att se på. Men när de hör ljud så reagerar dem och rusar fram med otäck aggressivitet. Men! Det är en familjefilm! Så vi får inte se några blodiga, slafsiga scener; inga söndertuggade människor och inga nedhuggna zombies. Det är nog det som är skillnaden mellan kultzombiefilm och zombiestorfilm.

Men även om man accepterar snilleblixten som räddar mänskligheten så är det svårt att svälja den gråtmilda berättarrösten över klippen i det hastiga slutet. "Var snälla mot varandra, så klarar vi oss mot zombierna." Å andra sidan hade filmen kunnat bli en timme längre om de inte rundat av den så snabbt, och det kunde blivit ännu värre. Det är skönt med en film som håller sig under två timmar. En hastig tugga zombiekrig med Brad Pitt och hans familj räcker som sommarunderhållning.