Ända sedan Caligula och Aska häromåret har jag längtat efter fler gästspel från finska teaterscener. I år släpper Dramaten fram den nyskrivna pjäsen Remont med Svenska Teatern från Helsingfors, som tyvärr inte får så stor publik den förtjänar.
Joakim Groths pjäs innehåller scener och personer man kan känna igen från nordiska sommarkvällar: tre syskon med uppblandade familjer som firar midsommar tillsammans i en stuga med gamla madrasser, filtar och en bastu till övernattning. Alla personer har karaktärsdrag man kan sympatisera med men också irritera sig på.
Tack vare Sivars omsorg om stugan och noggranna inoljning av golvplankorna kan familjerna ses i stugan år efter år, men hans ensidighet och sävlighetkan vara nog så stressande, inte minst för hans fru. Brodern Henry drar ständigt plumpa skämt skall för att spräcka stämningen. När någon har sagt något personligt är det störande, men när allvaret drar ihop sig kan hans ord vara just vad som behövs. Något jag är oerhört imponerad över är hur välskrivna de tre tonåringarnas roller är; de är trovärdiga i sin ungdomlighet men inte så stereotypt truliga som de alltför ofta framställs som.
Som sagt kan man känna igen sig i många ordväxlingar och fastlåsta familjepositioner. Men när man ser dem utifrån är det lättare att skratta åt det dråpliga, och det får man göra ett par gånger under första akten. Men stämningen tätnar och när det är dags för andra akten tar allvaret över.
Minst lika viktiga som manus och regi är förstås de ypperliga skådespelarna. I varje läge spelar de sina roller trovärdigt och inlevelsefullt. Svenska Teaterns uppsättning av Remont är mycket välgjord och sevärd.
Länk till Svenska Teaterns sida om Remont
Joakim Groths pjäs innehåller scener och personer man kan känna igen från nordiska sommarkvällar: tre syskon med uppblandade familjer som firar midsommar tillsammans i en stuga med gamla madrasser, filtar och en bastu till övernattning. Alla personer har karaktärsdrag man kan sympatisera med men också irritera sig på.
Tack vare Sivars omsorg om stugan och noggranna inoljning av golvplankorna kan familjerna ses i stugan år efter år, men hans ensidighet och sävlighetkan vara nog så stressande, inte minst för hans fru. Brodern Henry drar ständigt plumpa skämt skall för att spräcka stämningen. När någon har sagt något personligt är det störande, men när allvaret drar ihop sig kan hans ord vara just vad som behövs. Något jag är oerhört imponerad över är hur välskrivna de tre tonåringarnas roller är; de är trovärdiga i sin ungdomlighet men inte så stereotypt truliga som de alltför ofta framställs som.
Som sagt kan man känna igen sig i många ordväxlingar och fastlåsta familjepositioner. Men när man ser dem utifrån är det lättare att skratta åt det dråpliga, och det får man göra ett par gånger under första akten. Men stämningen tätnar och när det är dags för andra akten tar allvaret över.
Minst lika viktiga som manus och regi är förstås de ypperliga skådespelarna. I varje läge spelar de sina roller trovärdigt och inlevelsefullt. Svenska Teaterns uppsättning av Remont är mycket välgjord och sevärd.
Länk till Svenska Teaterns sida om Remont
 |
| Foto: Valtteri Kantanen |
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar