Alice i Underlandet på Gävle Folkteater

Bra barnteater är inte banal, utan intressant både för stora och små. Gävle Folkteater sätter upp  Alice i Underlandet med manus av Roland Schimmelpfennig, författaren till Peggy Pickit ser Guds ansikte och Gyllene Draken, pjäser som är brutala och prövande även för en vuxen åskådare. Jag var litet orolig att Alice i hans version skulle blanda in så mycket vuxenångest att det blev jobbigt och till och med pinsamt, men så var det inte alls. Tvärtom är det en riktigt fin och sevärd uppsättning, skickligt framförd av ensemblen på Folkteatern.

På scenen sitter tre musiker - fiol, cello och harpa - som mer än väl ger den musikaliska backningen åt historien. Den tomma scenen fylls av lättflyttad scenografi, snurrande skådespelare och åskådarnas fantasi för att skapa de spännande scenarier som Alice upplever. Hur gestaltar man de surrealistiska varelser och magin inför ögonen på nyfikna barn som sett timtals av tecknade animeringar? Jo, det går riktigt bra, ända från scenen där man känner med Alice hur skönt det är att falla ned i kaninhålet, till den Lady Gaga-liknande Drottningen som tjuter lika genomträngande som humrarna hon hotar att frossa på.

Foto: Martin Skoog

Däremellan hinner Alice möta de figurer man känner igen från sagan, och skådespelarna gör fantastiska insatser i alla sina skepnader. Speciellt mycket tycker jag om Aja Rodas som Den vita kaninen och Hasselmusen, Martin Pareto som en berättare som gör de inledande manipulationerna av Alice kropp (växande och krympande och aldrig riktigt rätt) till en föraning om vuxenlivet, och så Peter Mörlin som med sin sköna sångröst och perfekt breda leende gör Cheshirekatten helt oemotståndlig.

Alice i Underlandet på Gävle Folkteater är en fullträff; fantasieggande, spännande och riktigt rolig. Den är absolut värd en omväg!

Länk till Gävle Folkteaters sida om Alice i Underlandet