Årets bästa böcker 2012

Förr om åren gav det mig lika mycket att läsa bokrecensioner som att läsa böcker. Dels var det, innan min läslista hade vuxit sig milslång, roligt att få tips på nya läsvärda böcker; dels tyckte jag om att läsa välskrivna recensioner som fångade en boks karaktär och beskrev den i lockande meningar. En av mina främsta källor till boktips var nättidningen Salon, en trogen följeslagare genom IT-bubblan. Tyvärr har Salons litteratur-sektion krympt avsevärt och kvaliteten på artiklarna sjunkit. Men i början av år 2012 läste jag i alla fall två riktigt bra böcker som jag upptäckt via Salon: Pym av Mat Johnson och Volt av Alan Heathcock. Den förstnämnda är kvick och full av litterära referenser, den andra innehåller allvarliga noveller i ett landskap långt från gängse civilisation. Båda två är ytterst läsvärda.

Vad är kriterierna för att förtjäna Nobelpriset i litteratur? I mina ögon är det en unik röst som ger liv åt ett rikt material och så en odefinierbar hög kvalitet. Några böcker som har det är Alice Munros The View from Castle Rock, Hilary Mantels Wolf Hall, Umberto Ecos Begravningsplatsen i Prag och (förstås) Orhan Pamuk Oskuldens museum.

Inför höstens science fiction- och fantasyfestival, Kontrast 2012, förberedde jag mig genom att läsa böcker av författarna som skulle komma, och gjorde flera nya imponerande bekantskaper: Peter Watts extremt vetenskapliga Blindsight, och Anders Björkelid som med sin Berättelsen om Blodet skrivit en berättelse som både är originell och välgrundad i nordiska landskap och myter.

Den site som numera är min största boktipsalstrare är fantastiska io9.com. Tack vare dem letade jag upp After the Apocalypse av Maureen F. McHugh, och det är nog den enda bok jag har läst i år som faktiskt publicerades 2012. Jag har också en ambition att läsa klassiska science fiction-böcker; Hugo- och Nebulavinnare och andra som fortfarande dyker upp i diskussionerna. Två mästerverk som verkligen skakar om perspektiven är Philip K. Dicks The Man in the High Castle och A Canticle for Leibowitz av Walter M. Miller Jr.

För mycket overklighet är dock inte bra. När China Miéville släpper loss sin fantasi blir böckerna överfulla av magi och monster. När han skruvar ned den och stramar upp handlingen blir resultatet så bra som The City & the City.

Nu har jag några jokrar över, som också har hög litterär kvalitet. Nej, förresten, Kartan och landskapet  har bitvis riktigt låg kvalitet, men det är en del av planen och en av anledningarna till att jag tycker att Michel Houellebecq är en så smart författare. Hög kvalitet och stor variation har också Aleksandar Hemon i The Question of Bruno. Slutligen, två verk av rakt igenom hög kvalitet: A Room With a View av E.M. Forster och Kerstin Ekmans Grand Final i skojarbranschen.