 |
| Samtidigt på baksidan av kroppen, 2012 |
Visst syns det att hon har mycket att säga, och det kan vara roligt att förlora sig i verkens detaljer. Men inte bara de övertydliga titlarna utan även de bilderna gör tavlorna för förklarande, som plakatkonst med ett budskap som tittaren bör acceptera, inte leta sig fram till själv. En del titlar är också alltför pustlustiga, som Samvetsgrannen. Jag känner mig inte lockad att utforska världen som Lisa Jonasson beskriver.
Länk till Galleri Magnus Karlssons sida om utställningen
 |
| Samvetsgrannen, 2012 |
Intressant med din syn på den här utställningen. Jag har svårt att bestämma mig för vad jag tycker. Egentligen gillar jag ju kollagetekniken, men det blir liksom lite för mycket, för många figurer samtidigt, lite oklart budskap.
SvaraRaderaNär jag ser så här detaljerade tavlor, även t.ex. av Öyvind Fahlström, får jag känslan av att konstnären har velat förmedla ett allkonstverk av alla sina känslor och upplevelser i ett ögonblick. Det är ambitiöst, och visserligen gillar jag höga ambitioner, men det blir oftast orimligt svårt för betraktaren att förstå precis allt. Med så specifika titlar och teman som i den här utställningen så känner jag att konstnären skriver mig för mycket på näsan, och det har jag så svårt för! Men förhoppningsvis kan andra finna tavlorna fantasieggande.
SvaraRadera