Samuel Johnson Is Indignant av Lydia Davis

Samuel Johnson Is Indignant, Lydia Davis tredje samling berättelser, utkom 2001, bara fyra år efter den förra, Almost No Memory, och den fortsätter i nästan samma ton. Men förutom flera historier som är så korta som en sida eller en halv mening, så får alltfler noveller breda ut sig över några sidor och deras huvudpersoner får oftare namn. Alvin the Typesetter är en rörande berättelse som på sju sidor ritar upp en deprimerande arbetsplats - inte miserabel men själsdödande - och ett par människors drömmar om att ta sig därifrån.

Dagboken Thyroid Diary har inga datum, och varje nytt stycke skulle kunna betyda en ny dag. Kvinnan som skriver har trötthetssymptom och försvagat minne av sin sköldkörtelsjukdom, och det hon trodde var sant ena dagen kan ha förändrat sig en halv sida senare. Den löpande texten med inneboende motsägelser är en bra illustration till hennes osäkra tillstånd och hur hon ändå resonerar och försöker hitta hållpunkter i verkligheten.

När jag läser Samuel Johnson Is Indignant märker jag att jag ändå blev mer gripen av de namnlösa huvudpersonerna och de anonymiserade men högt personliga skildringarna i de tidigare samlingarna. Men även här finns de anonyma rösterna, tillika prov på de lekar med uttryck och betydelser som Davis är så bra på. Ett exempel kommer allra först i boken, Boring Friends:

We know only four boring people. The rest of our friends we find very interesing. However, most of the friends that we find interesting find us boring: the most interesting find us the most boring. The few who are somewhere in the middle, with whom there is reciprocal interest, we distrust: at any moment, we feel, they may become too interesting for us, or we too interesting for them.

Att många noveller är så kortare än en sida gör inte att de går snabbt att läsa. Tvärtom är varje ord så fullt av betydelse att jag inte ens vill läsa två berättelser i rad. Under de här veckorna när jag har läst Lydia Davis samlade verk har jag tagit för vana att plocka upp boken och läsa en kort historia då och då, och planera in de längre novellerna till när jag har tid att sitta med en kopp te. Det har blivit en skön vana! Jag är glad att jag har en samling kvar att läsa, Varieties of Disturbance (Samarbete med fluga).

Fler böcker av Lydia Davis:
Break It Down
Almost No Memory
Varieties of Disturbance