Äntligen, årets första stråkkvartett i Grünewaldsalen! Zehetmahirkvartetten gav oss tre verk av varierande karaktär. Det första var Mozarts Stråkkvartett i G-dur KV 156 (1772), alltså ett tidigt verk, skrivet av en tonåring. Förstås inte vilken tonåring som helst, utan den musikaliske Mozart som redan hade lång erfarenhet av musicerande och komponerande. Det är ett banalt men glatt stycke, och kvartetten spelade det lika lätt och luftigt som det var skrivet.
Nästa verk var Paul Hindemiths Stråkkvartett nr 4 op 22 (1921), som spelades återhållet. Jag tyckte om hur intensiva partierna i pianissimo blev av det, men det betydde också att några av de mer hetsiga satserna förlorade litet av sitt intressanta framåtdriv. Men det saknades absolut inte variation mellan starkt och svagt för det, och på ett sätt blev verket lättare att tycka om.
Beethovens Stråkkvartett F-dur op 135 (1826) följde efter paus. Musiken skrevs sent i Beethovens liv, endast ett år innan han dog, och låter bitvis mycket modernt för sin tid. Liksom Mozart-stycket börjar musiken lekfullt och glatt, men låter instrumenten pröva sig fram och leka med och mot varandra. Mot mitten av verket kommer ett parti där stråkarna får ropa ut i skarpa ackord, som skärande skrin. Men så tar skönheten överhanden igen, med en tyngd som antyder allvar på ett gott sätt.
Som extranummer fick vi ett stycke jag kände igen men inte kunde placera! Avbrutna av takter i raskt pianissimo lät stråkarna som ett kavalleri i galopp. Det var en bra avslutning!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar