Martha Marcy May Marlene

En man tittar djupt in i dina ögon, leende, välkomnande. Han vänder sig till vännen som tog med dig och säger "Ta hand om henne nu. Hon skall inte behöva bli sviken igen." Du är ung och ensam, dina föräldrar är döda sedan länge, och hans ord får dig att slappna av och känna dig hemma. Din nya familj består av andra ungdomar utan kontakt med sina familjer, och så Patrick, som äger gården där ni brukar jorden tillsammans. Ni lever tätt inpå varandra, fysiskt och känslomässigt nära. När intimiteten börjar kännas konstig är det någon som ler vänligt mot dig igen, säger att du inte skall vara dum, blinkar och nickar som en gemensam överenskommelse.

Kollektivet är varmt och har några små egenheter som gör att man känner sig speciell, annorlunda än omvärlden och med en uppgift i livet. Marthas föräldrar dog när hon var ung, och det här är den bästa familj hon har upplevt. Men livet på gården börjar kännas mer och mer obehagligt. Är situationen tillräckligt fel för att lämna gruppen? Och kommer den kärleksfulla stämningen att vara kvar när Martha tar sig loss ur omfamningen?

Martha har en syster, Lucy, som hon ringer. De har inte setts på två år, och Lucy har hunnit gifta sig med Ted som är arkitekt. De har ett vackert sommarhus där de har tänkt ha en lugn semester i två veckor. När Martha kommer till dem är hon tyst och stilla, men irriterar för att hon beter sig så underligt. Lucy försöker förstå henne och ta reda på vad som har hänt, men när Martha inte vill berätta mer, så verkar hon bara som en konstig, tjurig tonåring.

Alla skådespelarna är äkta och trovärdiga, som de måste vara för att en intim psykologisk thriller skall hålla. Martha är osäker och reserverad, och Elizabeth Olsen visar hennes känslor med små medel. Helt lysande är John Hawkes som Patrick, mannen som samlar trasiga ungdomar till sitt hus, ger dem ett nytt namn och ett nytt liv. Han blandar självsäkerhet, generositet och ett stråk av galenskap för att bli den sortens ledare i vars händer osäkra människor vill lägga sina liv.

Filmen klipper nästan omärkligt fram och tillbaka mellan Marthas liv med sekten och tiden med systern. Man förstår verkligen hur minnena från kollektivet blandar sig in i allt hon upplever nu och påverkar vad som verkar normalt. Utan att höja tonläget skapar filmen en kall, kuslig stämning och berättar en historia som är svår att skaka av sig. Martha Marcy May Marlene är en skrämmande bra film, och verkligen värd att se.