När man kliver in i utställningsrummet på Moderna Muséet hamnar man i en avdelning som kallas "Atmosfär". Det finns många tavlor likheter mellan de tre konstnärernas tavlor i den avdelningen, och "atmosfär" är en viktig ingrediens i de flesta andra målningarna på utställningen. De tre konstnärernas livstider följer på varandra nästan helt kronologiskt, och de hade alla olika strömningar av samtida konst att förhålla sig till.
Turner är den äldste av konstnärerna (1775 - 1851). Hans målningar har visserligen motiv, men de är insvepta i dimma och har otydliga konturer. Det är också sällan som han avbildar människor. Allt detta samverkar till att göra hans tavlor till brännpunkter för stämningar och naturkrafter, på ett sätt som skiljer sig från traditionella, avbildande tavlor.
Liksom många andra impressionister uppskattade Claude Monet (1840 - 1926) Turners konst. Trots att hans målningar och hans teknik är så förtrogna och älskade idag, utgjorde de ännu ett steg bort från traditionellt måleri. Tar man ett steg bakåt från tavlan ser man motivet, men tar man ett steg framåt ser man penseldragen; tekniken för hur den skapades. Så istället för att vara ett gudomligt inspirerat konstverk utan historia och med evigt värde, innehåller impressionistens tavla historien om sin egen tillkomst.
De flesta av Cy Twomblys (1928 - 2011) verk innehåller inte ens något försök till avbildning. Flera av färgvalen och kompositionerna har visserligen en harmoni i sig själva. Men här kan man inte finna något motiv hur mycket man än kisar eller hur många steg man än går baklänges. Penseldragen som skapade verket syns från alla avstånd, för att inte tala om i alla de målningar där man för evigt kommer att se banan av färgdropparna som rann under målningens tillkomst. Alltså ytterligare ett steg bort från traditionella tekniker.
Därtill ytterligare ett steg bort från traditionella motiv: flera av Twomblys tavlor innehåller ord och meningar som beskriver sitt innehåll (istället för att måla det). Alltså ett steg i riktningen att låta betraktaren bli delaktig i processen att skapa verket. Allt det här tycker jag är intressant, och jag håller med om att det är rätt för både skapare och åskådare att konsten rör sig vidare och provar nya metoder. Men jag tycker inte att Cy Twombly är den bäste representanten för den sortens modern konst, och jag tycker att den inriktningen börjar bli överspelad. Jag vill också säga att jag i många fall tycker att den undersökande och "medskapande" konsten snarast verkar för feg och/eller bekväm för att själv presentera något konkret.
Med alla de tre konstnärernas verk intill varandra ser man inte bara likheterna, utan också skillnaderna. Så oskarpa och stämningsskapande som Turners tavlor är, så sprakar de av energi. De har ett tydligt perspektiv, ofta med centrum mitt i tavlan. Det känns omväxlande som att energi slungas ut mot åskådaren, eller som att man själv är på väg att sugas in i bilden. Bredvid dem är Monets tavlor helt stillastående och livlösa. Min uppfattning är att Turner är den främste konstnären av de tre.
Länk till Moderna Muséets sida om Turner, Monet, Twombly
Turner, Sun setting over a lake
Turner är den äldste av konstnärerna (1775 - 1851). Hans målningar har visserligen motiv, men de är insvepta i dimma och har otydliga konturer. Det är också sällan som han avbildar människor. Allt detta samverkar till att göra hans tavlor till brännpunkter för stämningar och naturkrafter, på ett sätt som skiljer sig från traditionella, avbildande tavlor.
Monet, London, Houses of Parliament
Liksom många andra impressionister uppskattade Claude Monet (1840 - 1926) Turners konst. Trots att hans målningar och hans teknik är så förtrogna och älskade idag, utgjorde de ännu ett steg bort från traditionellt måleri. Tar man ett steg bakåt från tavlan ser man motivet, men tar man ett steg framåt ser man penseldragen; tekniken för hur den skapades. Så istället för att vara ett gudomligt inspirerat konstverk utan historia och med evigt värde, innehåller impressionistens tavla historien om sin egen tillkomst.
De flesta av Cy Twomblys (1928 - 2011) verk innehåller inte ens något försök till avbildning. Flera av färgvalen och kompositionerna har visserligen en harmoni i sig själva. Men här kan man inte finna något motiv hur mycket man än kisar eller hur många steg man än går baklänges. Penseldragen som skapade verket syns från alla avstånd, för att inte tala om i alla de målningar där man för evigt kommer att se banan av färgdropparna som rann under målningens tillkomst. Alltså ytterligare ett steg bort från traditionella tekniker.
Cy Twombly, Untitled
Därtill ytterligare ett steg bort från traditionella motiv: flera av Twomblys tavlor innehåller ord och meningar som beskriver sitt innehåll (istället för att måla det). Alltså ett steg i riktningen att låta betraktaren bli delaktig i processen att skapa verket. Allt det här tycker jag är intressant, och jag håller med om att det är rätt för både skapare och åskådare att konsten rör sig vidare och provar nya metoder. Men jag tycker inte att Cy Twombly är den bäste representanten för den sortens modern konst, och jag tycker att den inriktningen börjar bli överspelad. Jag vill också säga att jag i många fall tycker att den undersökande och "medskapande" konsten snarast verkar för feg och/eller bekväm för att själv presentera något konkret.
Med alla de tre konstnärernas verk intill varandra ser man inte bara likheterna, utan också skillnaderna. Så oskarpa och stämningsskapande som Turners tavlor är, så sprakar de av energi. De har ett tydligt perspektiv, ofta med centrum mitt i tavlan. Det känns omväxlande som att energi slungas ut mot åskådaren, eller som att man själv är på väg att sugas in i bilden. Bredvid dem är Monets tavlor helt stillastående och livlösa. Min uppfattning är att Turner är den främste konstnären av de tre.
Länk till Moderna Muséets sida om Turner, Monet, Twombly
Turner, Strange sun after rain
Intressanta iakttagelser. Och visst håller jag med om att Turner är den bäste av de tre.
SvaraRadera