Jockum Nordström och Marcel Dzama på Galleri Magnus Karlsson

Jockum Nordström, HOO HWEM VILKEN (2011)

Det är sällan som jag ser på konst och tänker "Det där skulle jag också kunnat göra". Jag uppskattar naivistisk konst, och vet att det kan ligga en hel del tänkande och planerande bakom den. Till och med när jag ser simpel konst som inte passar min personliga smak, kan jag föreställa mig att konstnären hade en tanke bakom verket. Men när jag ser Jockum Nordströms teckningar och collage, tänker jag alltid "Det hade jag kunnat göra bättre själv". En massa slarvigt ritade och målade gubbar och djur, och så litet porr inslängt för att kittla. Vad vill han säga med det? Bilderna fungerade en gång för mig, som en nostalgitripp tillbaka till min barndon i ett höghusområde på sjuttiotalet. Men efter det då? Jag ser ingen utveckling eller djup i Nordströms bilder, och inte något intressant heller.

Marcel Dzama A MULTITUDE OF SUFFER (2011)

På Galleri Magnus Karlsson samsas Nordströms tavlor med målningar av Marcel Dzama. Dzamas bilder är tecknade på notpapper, där finns pytteliten snirklig text också, och färgerna drar åt brunt och vinrött. Bilderna har tema från en medeltida karneval med inslag av våld och naket. Nordströms och Dzamas verk påminner om varandra, så det blir inga stora kulturkrockar när de skapar tavlor tillsammans. Men tyvärr blir det heller inget större och djupare av deras samarbete. Ett plus ett blir knappt två.

Länk till Galleri Magnus Karlsson

Jockum Nordström & Marcel Dzama THE LEILA BALLET (2011)