Händels Messias som balett

Foto: Hans Nilsson

På Kungliga Operan dansas nu i vinter en balett av argentinaren Mauricio Wainrot till delar av Händels körverk Messias. Koreografin följer inte det som berättas av sångarna, utan är en hyllning till livet och en gestaltning av den andliga extas som även en icke-religiös kan känna, till exempel glädjen i ett lyckat slutackord. Det är fint tänkt; som troende själv unnar jag alla att känna den där innerliga och nästan vemodiga samhörigheten med universums innersta väsen. Och jag har inget emot en abstrakt dans utan synlig handling.

De sjungna orden och musiken är skrivna för varandra. Koreografin följer musiken i takt, melodi och intensitet. Därav ges alltså inte att koreografin följer sången. Tvärtom är det inte förrän jag slutar att lyssna på orden som jag kan slappna av och se dansen som fristående. Men även förutan det har jag ibland svårt att koppla ihop några pas de deux med musiken som ledsagar. Allra bäst tycker jag om scenerna när hela kören sjunger och många eller alla dansare rör sig på scenen.

Foto: Carl Thorborg

Det är ofta antingen bara män eller bara kvinnor som dansar samtidigt, i såväl stora som små scener. Jag tycker att det är vackert när det är två eller tre män eller två kvinnor som står i fokus. Trots att jag delvis behövde koppla bort sången, spetsade jag öronen när jag hörde de två kvinnliga solisterna, Marie Alexis (sopran) och Susanna Sundberg (alt). De sjöng mycket klart och vackert.

Även om jag tycker att tolkningen av Messias blir litet skev utan kopplingen till texten (som vi dock får i sin helhet i programmet - tack!), är uppsättningen sevärd. Passa på, den går inte så länge till! Och smit inte innan applådtacket, för det är välkoreograferat och vackert när de vitklädda dansarna och de svartklädda sångarna tar emot publikens uppskattning! Då var jag glad att jag satt högst upp och kunde se alla på en gång.

Länk till Operans sida om Messias