En del tavlor är målade i milda, harmoniska färger, men många fler är fyllda med starka, mättade färger som purpur, gult, himmelsblått, grönt och rött. Färgerna flyter inte in i varandra utan är åtskilda med klara, raka konturer. Sammantaget ger det ett intryck av rikedom och generositet, som att konstnären bjuder på sin värld och bjuder in åskådaren att ta del av verket. En del motiv skulle kunna återfinnas i verkligheten, som bilden av vita, skimrande pelare på en kulle nattetid, men färgvalet, proportionerna och andra detaljer gör att stämningen ändå blir skönt overklig.
Waldemar Lorentzon, Nattlig scen (1938)
I Axel Olsons tavla Anna-Lisa ser vi en bild av en kvinna som ser självständig och stark ut. Och bakom henne finns en stenmur med ett hål format av hennes konturer i spegelbild! Bakom muren öppnar sig ett landskap. Flera andra tavlor illustrerar direkta drömmar eller inre själsliga tillstånd. I en svit med namnet Drömland målade Stellan Mörner abstrakta landskap med geometriska former. I ett samhälle som alltmer intresserade sig för psykologi var de surrealistiska konstnärerna ivriga upptäcktsresande i sitt eget inre. Den starka lusten att utforska och finna nya sanningar märks i bilderna än idag, och smittar även mig! Halmstadgruppen intresserade sig även för den andliga dimensionen av livet, och några av tavlorna vittnar om sökandet efter religion.
En tavla av Erik Olson med en figur ihopbyggd av kroppsdelar togs ned från en utställning för att den ansågs som oanständig. Jag tittar noggrant, men kan inte hitta några könsdelar! Halmstadgruppen engagerade sig för att bryta den borgerliga konvenansen, men de var pionjärer och hade inte hunnit bli blasérade frikärleksförespråkare som ritar blottade kön på rutin eller för att chockera. Det är jag faktiskt glad för. De verk jag ser är tillräckligt sinnliga som de är, utan att behöva visa nakna kroppar.
Esaias Thorén, Spelet har börjat (1938)
Under 1930-talet skärptes spänningarna mellan Europas länder, och där krig inte redan brutit ut hängde hotet i luften. Med risk för sina karriärer och ibland sitt eget liv använde konstnärerna sina tavlor för att varna för krigets fasor. Några av Hitlers kännetecken dyker upp här och där. På Axel Olsons tavla Bakgården ligger en trasig människa, som en symbol för civilisationen, utkastad som sopor.
De surrealistiska bilderna är inte så extrema att det känns svårt att försöka förstå dem. Många av motiven kan jag förstå, om jag inte kan förstå dem kan jag ändå känna stämningen i dem, om jag inte ens kan det kan jag ändå lita på att det finns en äkta känsla och tanke bakom, det är inte bara ihopkastat för att överraska. Samlingen av tavlor av Halmstadgruppen på Millesgården är fin, fantasieggande och mycket sevärd.
Länk till Millesgårdens sida om Halmstadgruppen
Den utställningen vill jag också se! Det brukar vara intressant se utställningar av den här typen, hur individuella konstnärerna ändå är fast de verkar i grupp och efter liknande intentioner. Att se hur de arbetar med motiv, idéer etc. Kan inte låta bli att tänka på vår vän Krilon när jag läser din text..
SvaraRaderaJa, det är helt klart värt ett besök! Jag ser tavlorna, tänker mig in i stämningen och önskar att jag varit en av konstnärerna. Hm, Krilon, det var en fin koppling! En grupp med ett mål och en önskan om att behålla civilisationen.
SvaraRadera