I sista minuten hinner jag se det halvdussin tavlor av Harald Lyth som hänger i Galleri Olssons fyrkantiga lokal. Ett virrvarr av streck och utsuddade penseldrag i bleka färger? Nej, mycket mer än så. När man står framför tavlorna har de ett djup som nästan känns magiskt. Det som kan se ut som slarviga streck bildar detaljer, och målningarnas motiv träder fram som bilder från en annan dimension. Dimma, starkt motljus eller min egen primitiva synförmåga är vad som hindrar mig från att se tydligare eller längre in i bilden.
Harald Lyth, Arkad (2010)
Andra gången jag tittar på tavlan "Arkad" liknar motivet inte längre utsmyckade pelare, utan kors med upphängda människovarelser. Tredje gången, i ögonvrån, ser det ut som telefonstolpar med apparatur av okänt snitt. Men alla gångar som jag ser på tavlorna är de som fönster som öppnar sig mot en annan värld. Med klar, kall luft som får lungorna att vidga sig.
Länk till Galleri Olssons sida om Harald Lyth
Så fint du beskriver utställningen och de intryck den gett dig! Genom din betraktelse av Arkad förmedlas en bit av samlingen till mig.
SvaraRaderaTack, Hermia! Det var verkligen en utomjordisk upplevelse.
SvaraRadera