Oskuldens tid

Vilken lögn, att kalla en film om flickor på internatskola för "oskuldens tid"! Tonårsflickor kan vara nog så ondsinta mot varandra, bilda grupper för att känna sig viktiga och mobba dem som inte passar in. Men visst finns det en oskuld i de här flickornas drömmar om det avlägsna livet utanför skolan.

Bland alla svartklädda, stränga lärarinnor och husmödrar på internatet lyser den glamourösa Miss Gribben (Eva Green), simlärarinnan, med sotade ögon, röda läppar och stiliga kläder efter senaste snittet (ett 1920-tal som börjar känna sig dekadent). Åh, att få vara med i hennes simteam! Och att få vara kapten för simmarlaget, och Miss G:s favorit, som Di (Juno Temple) är! Men Di är också en liten apa, med tyrannfasoner mot de andra flickorna. Så synd att just hon är Miss G:s favorit. Miss G verkar faktiskt vara litet för kamratlig mot henne och mot hela sitt simteam.

"Vad är det viktigaste i livet? Begär! Desire!" säger hon med blixtrande ögon till sina flickor. Är begäret tillräckligt starkt i er, kan ni göra vad som helst, lovar hon dem. Avskärmade från livet utanför suger flickorna i sig varje ord. Miss G är deras idol, och det är ju en tacksam roll att vara idol för ett dussin skönhetstörstande tonårsflickor. Hon suger i sig deras kärlek nästan som en vampyr.

Från världen utanför, insvept i en aprikosfärgad sammetskappa och med rykten om aristokratisk börd,  kommer den nya flickan Fiamma Coronna (María Valverde). Även om hon varit lugn och följsam hade hon säkert ruckat på hierarkierna i gruppen av simmarflickor. Nu är hon dessutom stolt och säker på sig själv. Och hon har färska erfarenheter inte bara av vardagslivet utanför skolan, utan från exotiska länder som Indien, Abyssinien och Somaliland. Med sin mystiska historia och annorlunda sätt är hon både en lockande storasyster, och någon som måste sättas på plats för att bevara ordningen. Och Miss G är inte personen att hålla flickornas intriger i schack, tvärtom.

Skolbyggnaden är omgiven av en djup gammal skog och isolerad på en ö. Ibland känns den som en hemsökt herrgård som det aldrig går att ta sig ifrån. Och är man en ensam flicka långt från sina föräldrar är det säkert så det känns. Verkligheten är det man har precis omkring sig; skolan, fröknarna, skolkamraterna. Att någonsin lämna skolan är något som en del av flickorna slutat drömma om. Man har inga andra lagar än det man kommer överens om med sina vänner.

Jag hade sånär missat den här filmen, om jag inte läst Vän med kroppens recension. Tack för det! Tidningarnas recensioner var litet väl avmätta. Men Oskuldens tid är en spännande berättelse, med vackra scener att njuta av, och en av de mest intressanta filmerna på bioduken just nu.