John von Anderson är också kär i Kajsa ibland. Han är inte tjock, tvärtom har han en perfekt kroppsbyggnad och är kompis med presidenten. När presidenten bestämt sig för att fetmaepidemin är farlig för landet, har John von Anderson mer än ett finger med i den totalitära kampanjen för att få folk att smalna av. Men många går till överdrift med avmagrandet och bantar sig själva till döds. Oj oj.
Jag förstår inte vad sensmoralen är med den här boken. Hela tiden känns det som att Lena Andersson försöker skriva mig något på näsan, men jag blir inte klar över vad. Är det dumt att äta fett eller att banta, är det dumt att låta folk styras av sin fria vilja eller att staten försöker tvinga fram en hälsosam livsstil? I vilket fall som helst är tonen i boken att författaren vet bättre än vi andra. Tur att hon har förlagt handlingen till ett fiktivt USA, så att vi läsare får en chans att känna oss bättre än de dumma feta amrikanarna i alla fall.
Nej, en satir behöver inte måla upp ett bättre alternativ, och en satir får slå lika mycket åt alla håll. Men den behöver hänga ihop någorlunda, och det gör inte Lena Anderssons historia. Den består av lösryckta scener där alla inblandade beter sig inkonsekvent för att kunna framstå som dumma alternativt beräknande i olika situationer. Alla blir bara uthängda under Anderssons penna. Allt - handling, detaljer - är dessutom skruvat några snäpp för mycket, har tappat kopplingen med dagens situation och ändå inte hittat ett eget sammanhang.
Den här berättelsen brister såväl i logik som i språklig gestaltning, och att använda sig av Ankeborg är ett billigt knep som inte bidrar med något. Ännu ett stolpskott av en självgod författare. Vem talar hon till? Vill hon omvända några tjockisar eller bara stryka åsiktsfränder medhårs? Effekten på mig var att jag blev sugen på Coca-Cola.
Fler böcker av Lena Andersson:
Var det bra så?
Du är alltså svensk?
Jag har också läst Duck city, och jag gillade den inte heller. Förstod mig inte på boken, förstod inte heller vad hon ville. Det är en bok vars handling man glömmer tre dagar efter man har läst den!
SvaraRaderaJag tror att det är för att hon spelar på Kalle Anka som boken över huvud taget existerar!?!
Tack för kommentaren, Frida! Vet du, när jag läste Duck City tänkte jag ofta "Varför skriver man en bok som inte är bra?" Har hon aldrig läst någon bok som ÄR bra som hon kan jämföra med? Och Kalle Anka-biten gjorde varken från eller till.
SvaraRaderaHaha, ja man undrar ju!
SvaraRaderaKalle Anka-biten tillförde ingenting till boken, och då borde det ju inte vara med. Å andra sidan var det inte mycket som bidrog till historien om jag minns rätt :)
Och för att förtydliga vad jag menar med BRA böcker:
SvaraRaderaPersoner som har personligheter, som inte förändras efter vad kapitlet handlar om.
En handling som har någon röd tråd, och inte vacklar hit och dit utan styrsel.
Och en hel del annat, om man vill vara petig...