Ack, som jag älskar jubileumsår och tonsättarfestivaler! Kammarmusikens Vänner har ordnat en jättefin Schumann-festival i Allhelgonakyrkan, just den här veckan när min kulturabstinens var som störst.
Den vackra träkyrkan har en akustik som ger en lätt efterklang, som kan vara ljuvligt ibland, och ibland göra intensiva partier en aning gyttriga. Den inledande Pianosonat Nr 1. fiss-moll op. 11 (1835) hade några sådana ögonblick, men lät till största delen mycket bra. Anna Christenssen spelade den så att passionen tydligt trängde fram; satserna gjorde intryck av att spränga fram i galopp mot den älskade, och även de långsammare partierna hade dova undertoner och en drivande rytm. Det var härligt att höra en varm och skön sommarkväll.
Med Bengt Forsberg vid flygeln och barytonen Karl-Magnus Fredriksson intill var det dags för Dichterliebe op. 48 (1840). Jag tycker om att man så generöst delade ut texterna, Heinrich Heines dikter, både på tyska och svenska (översatta av Erik Saedén). De är ju så vackra! Trots det blomstrande romantiska språket är de ändå ganska konkreta i sitt uttryck av kärlek, som vänds i tvivel, därefter djupaste hjärtesorg och till sist ändock en ny tro på framtiden. Robert Schumann har tonsatt de korta dikterna så oerhört vackert och medkännande, och de båda musikerna framförde dem med stor känsla. Fredrikssons röst passade mycket väl i kyrkorummet, och det kändes som att han talade direkt ur sitt eget hjärta till oss, den deltagande publiken. Vilken upplevelse!
Som extranummer hade Forsberg låtit sig övertalas till ett icke-Schumannskt stycke; den innerligt vackra Pierrots Tanzlied, pärlan från Erich Korngolds opera Die Tote Stadt. Så bra att kyrkan var fullsatt för det här ljuvliga programmet! Jag har köpt ett festivalpass och ser fram emot att höra vacker musik varje kväll den här veckan.
Länk till Kammarmusikens Vänners sida om Schumann-festivalen
Åååh... jeg ELSKER Schumann! Og Dichterliebe er nok den aller vakreste sangsyklusen jeg vet om. "Im wunderschönen Monat Mai", "Aus meinen Tränen sprießen", "Ich grolle nicht".... Nydelig! Jeg liker Ian Bostridges innspilling veldig godt - anbefales hvis du vil ha en lys tenor. Ellers er Fritz Wunderlich sin veldig flott, litt mørkere. Werner Güra også.
SvaraRaderaJeg håper du får høre "Frauenliebe und -leben" på torsdag! Anne Sofie von Otter gjorde den i 1995 sammen med nettopp Bengt Forsberg - kjøp den! Vakkert.
SvaraRaderaTack för tipsen! Det låter som riktigt bra inspelningar om man vill höra den vackra musiken fler gånger. Jag hoppas verkligen att jag kan höra torsdagens konsert, också!
SvaraRadera