Hundstunden av Kristina Lugn

Den första dikten i Kristina Lugns samling Hundstunden visar vad som är hennes styrka och vad jag gillar så mycket. Med bara några ord sätter hon fingret på känslan att vad alla andra håller på med är absurt, men att man kanske måste börja själv, för att inte ramla ur loppet.

Det finns en massa kvinnor i min ålder
som har ännu sämre anledningar att tycka om sig själva
och tvingar andra att göra det i alla fall
fastän de varken är vackra
eller flitiga på något annat sätt.
Galopp galopp.

En trött kvinna som behöver öka farten för att inte hamna på efterkälken. Det litet trötta utropet om galopp kommer igen då och då i boken. Kvinnan som talar går igenom sitt trassliga liv. Hon nämner några av de vackraste orden jag vet, 'himmelssäng' och 'vinterträdgård', kanske för att besvärja fram ett ljuvare liv. Orden muterar vidare och blir sorgligare, men innan de hunnit skruva sig loss helt från det sköna hittar de ett nytt poetiskt hem:

Jag har en himmelssäng
i vinterträdgården
Jag har en murken himmelssäng
i den vilt förtvivlade vinterträdgården.
...
Jag har en liten järnvägsstation
innan natten börjar.
Dit brukar jag vandra ibland
tillsammans med alla dem
som fattas mig.

I dikterna framkommer det att kvinnans mor har dött. Men jag är inte säker på att minnena av henne bara är goda. Det finns en våldsam dikt mitt i boken, där en namnlös kvinna plågar huvudpersonen. Med så mycket som kan gå snett och så många förvirrande krav från omgivningen är det inte konstigt att kvinnan längtar efter stillhet.

Jag skulle naturligtvis mycket hellre
befinna mig på en hög abstraktionsnivå
i en maskinpark
där de logiska principerna
har en lugnande inverkan på alla dem
som sover bredvid papperskorgarna
och har vigt sitt liv åt att försöka tämja
en feldesignad kundvagn.

Jag har läst dikterna som att de kommer från samma person, men egentligen ser jag ingen röd tråd, så det kanske inte måste vara så. En del av dikterna i samlingen tycker jag är genialiska, medan andra går mig förbi. Jag antar att det finns andra läsare som tycker precis tvärt emot mig. Några av raderna är ändå så bra att de är svåra att glömma.

Jag har försökt verka trevlig.
Och lagom fotbollsintresserad.