Green Zone

Som en enskild soldat i en stor krigsoperation i ett främmande land, vad kan man göra när man misstänker att något är fundamentalt fel - på informationen, på planerna, på dem som gör planerna? Roy Miller (Matt Damon), gruppledare för amerikanska soldater på jakt efter massförstörelsevapen i Irak, blir mer och mer misstrogen när de utmärkta vapenfabrikerna bara innehåller dammiga civila föremål.

Parallellt får vi se scener med en undersökande journalist, hennes kontaktman bland administratörerna som organiserar det nya styret, och en CIA-chef. Alla ser olika delar av historien, och alla har olika mål med informationen de försöker få fram. Några tillfälliga möten gör att Miller börjar kunna pussla ihop delarna till ett sammanhang som inte verkar rätt.

En sak som gör historien litet svårsmält är att den så mycket hänger på enskilda personer. Det som mer sannolikt skulle vara flera oberoende personer eller en grupp har här kokats ned till en soldat, en journalist, en administratör, en CIA-chef, en jagad före detta irakisk general. Och inte att förglömma en halvgalen militär (Jason Isaacs) och en modig irakisk civilperson, Freddy (Khalid Abdallah). Men jag kan acceptera att filmen hängs upp på de här människorna, eftersom den skulle bli alltför svår att genomföra på två timmar annars.

Några av de här personerna är opålitliga, några har helt egna planer som de försöker genomföra i öppen dag eller i skymundan. Även om sanningen skulle komma fram vore inte problemen lösta. Men att släppa fram lögner för att kunna föra sin egen agenda är inte rätt. Filmen är inte bara en deprimerande berättelse om lögner och manipulation, utan även om modiga människor som försöker göra rätt.