tisdag 18 maj 2010

Effi Briest på bio

Theodor Fontanes över hundra år gamla roman har filmats förut, bland annat av Rainer Werner Fassbinder. Boken var inspirerad av ett kvinnoöde i det samtida Preussen men med förändringar i historien, och den senaste filmen som bär Effi Briests namn har även gjort förändringar i bokens handling.


Sjuttonåriga Effi Briest (Julia Jentsch) lever väl, med spirande förhoppningar om romantik bland sina unga vänner. Men i 1800-talets Preussen är det bättre att låta praktiska skäl styra när en kvinna skall låta sig väljas till fru. Hennes starka mor (Juliane Köhler) vet det mer än väl, och leder sin dotter in i famnen på den 20 år äldre baron von Instetten (Sebastian Koch). Den mannen som var hennes egen beundrare för tjugo år sedan! Nu har han dock tillräckligt med pengar och social ställning för att kunna ge en kvinna ett gott liv.

Men för ett rikt liv räcker inte att ha ett rymligt hus, god mat och vackra kläder. Mellan Effi och hennes äldre, om än stilige, make, finns inte den förståelse och vänskap som är grunden för djup kärlek och lycka. När Effi, ensam i den lilla kuststaden medan maken arbetar i Berlin, inleder ett hemligt förhållande med den flirtige Major von Crampas (Misel Maticevic) har jag svårt att fördöma henne. Ja, han ser ut och beter sig som en småstads-Casanova, men ett liv utan erotik och kärlek, hur skulle hon kunna förlika sig med det? Trots de starka känslorna som river i Effi Briest är jag glad över att se att hon inte tanköst låter sig dras med, utan försöker resonera med sig själv på vägen dit.


Ja, det finns rum för mycket erotik, intensiv men smakfull, i berättelsen om Effi Briest, från blygseln vid de första mötena med von Instetten till kärleksmötena med von Crampas. Hennes mardrömmar om den kinesiske mannen som dog så mystiskt i huset där paret Briest bor i är skönt skrämmande, och det är fint att se att det finns vänliga själar som apotekare Gieshübler (Rüdiger Vogler) i den lilla tröga småstaden. Dramat är väl uppbyggt och regisserat, och alla skådespelare är väldigt bra. Det är en spännande och vacker film, engagerande och väl sevärd.

4 kommentarer:

  1. Jag älskar att jag hittat hit! Hittade hit av en slump när jag googlade Doris Lessing..

    Kul läsning!

    SvaraRadera
  2. Tack så mycket, Emma, och välkommen!

    SvaraRadera
  3. Ja, gör det, Maria! Jag har haft mina fördomar mot tunga, tråkiga tyska filmer, men den här lyser!

    SvaraRadera