Pause/Play av Yesim Bilgiç

En skildring av storspelarna i Stockholms inneliv. Det största rovdjuret i fiskdammen, en grandios egoist som bara beter sig värre och värre mellan sina återkommande nervsammanbrott. Pengar, lyx, sex, droger i mängder. Yesim Bilgiç har jobbat som makeupartist och har säkert täckning för det hon berättar om.

En del är fascinerade av den här glassiga världen, och jag kan väl medge att den intresserar mig litet också, men inte så att jag blir avundsjuk på jetsettarna. Speciellt inte efter att ha läst den här boken. Den är ganska spännande som underhållning, men jag tycker inte att den berättar något nytt. Själva grundstoryn är också ganska simpel, och jag tycker inte det är någon höjdare att skriva in sig själv som mogen utomstående betraktare i berättelsen.

Vad jag gillar är Bilgiçs språk som travar på med bra fart. Hon stannar inte upp för att fästa extra stor vikt vid det som kan anses som chockerande utan rusar vidare. Jag tänker ett tag att hon skulle kunna skriva en rätt så bra bok om hon valde en mer krävande historia. Men så läser jag på baksidan att detta är första boken i en serie om manliga psykopater i Stockholmsmiljö. Äsch då.