Symfoni nr 3 i d-moll
Finska Radions Symfoniorkester
Damkör ur Eric Ericsons Kammarkör
Adolf Fredriks Gosskör
Dirigent Sakari Oramo
Alt Jane Irwin
En skapelseberättelse är vad Mahler ger oss i sin tredje symfoni. Den första satsen illustrerar den stillastående trögheten i ett hett stenlandskap, men avbruten av livligare partier. Sakari Oramo dirigerar Finska Radions Symfoniorkester så att marsch-känslan infinner sig redan i de inledande takterna, innan militärorkestern senare symboliskt gör sitt intåg in i verket. Träblåssektionen låter klart och vackert både i den långa första satsen och i den andra, där markens gröda, örter och fröbärande växter dyker upp och ger en lätt, dansande karaktär åt musiken.
I tredje satsen jagar djuren fram över jorden. I ett långt solo för posthorn står en kornettist vars namn jag inte vet utanför konsertlokalen och spelar ypperligt sina kallande toner. Underbart!
Och så gör människan entré, när Jane Irwin sjunger "O Mensch!" stabilt och innerligt. Människans villkor besjungs, glädje och smärta och stor inre kamp som leder till lättsammare glädjesånger i den femte satsen. Här kommer tyvärr inte de båda körerna riktigt till sin rätt, tycker jag.
Den avslutande sjätte satsen är ovanligt nog långsam, och beskriver ett tillstånd av upplyst ro, dock inte utan stråk av oro. Jag inbillar mig att det är ett drag av finskhet som ger några av harmonierna en kall och klar skönhet. Men så vackert och vilsamt ändå, in i evigheten med de sista jublande tonerna.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar