Många musikälskare hade flockats till Grünewaldsalen för att höra Mozart och Dvorak. Men med en täppt näsa går det ju inte att spela klarinett! Programmet måste ändras. En snabb ombokning av programmet var av nöden. Till konsertens räddning kom den begåvade pianisten Stefan Lindgren. Kvar av ursprungsprogrammet var Antonin Dvoraks Terzetto för två violiner och viola i C-dur op 74. Det var ett vackert verk, väl spelat av Johannes Lörstad, Anna Larsson och Pascal Siffert.
I övrigt fylldes konserten av stycken som Stefan Lindgren valt ut och framförde med stor skicklighet. Det var roligt att höra verk av Gunnar de Frumerie och Wilhelm Stenhammar. Även om jag hade önskat mig ett lättare anslag, tyckte jag också om att höra Chopins ballad i g-moll op 23 och två etyder: den mullrande vänsterhanden och den dramatiska högerhanden som måste samsas i "Revolutionsetyden" i c-moll op 10:12, och den otroligt vackra Etyden i E-dur op 10:3.
Ännu mer uppskattade jag Franz Liszts sprudlande Las jeux d'eau à la Villa d'Este och Johannes Brahms' Intermezzo A-dur op 118:2, båda intrikata och välavvägda musikstycken. Men allra främst av dagens konsertprogram sätter jag Franz Schuberts Impromptu Ass-dur op 142:2. Schuberts bedrägligt enkla melodier är inramade av ett stråk av sorg som gör klangerna ännu mer vemodigt ljuvliga. Stefan Lindgren spelade stycket briljant och innerligt ut i sista tonen. Det var riktigt, riktigt vackert.
Åh, hvilket underbart program!! Høyromantisk kammermusikk, så fint! Schuberts impromptus er nydelige.
SvaraRaderaJa, det var verkligen ett väl sammansatt program, mycket fint att få höra!
SvaraRadera