In från höstrusket till den varma, välkomnande Grünewaldsalen och en kammarmusikkonsert med några musiker ur Kungliga Filharmonikerna. Herrarna Joakim Svenheden, Patrik Swedrup, Mikael Sjögren, Elemér Lavotha och Valur Pálsson börjar med Stråkkvintett G-dur av Antonín Dvořák. Jag är en stor Dvořák-älskare, och blir inte riktigt nöjd med framförandet. Ledd av sin försteviolinist håller kvintetten en svag ton som inte tillåter stycket att blomma ut i romantisk fullödighet. Kompositionen låter exakt, men nästan kall i sin precision. Inte förrän i sista satsen får vi liv och känsla. Fler böhmiska känslostormar, prosím!Samma ensemble framför Pavane couleur du temps av Frank Martin, ett stycke från 1920. Det är intressant musik, och här passar den låga, precisa tonen bättre.
Till Richard Strauss' Metamorphosen (arrangerad för sju stråkinstrument av Rudolf Leopold) ansluter Riikka Repo på viola och Kajsa William-Olsson på cello. Med flera stora instrument och partier där violinisterna inte spelar, blir klangen äntligen djup och tung. Det är ett ödsligt vackert verk, som starkt berättar om sorgen efter andra världskrigets förstörelse. Klangen är alltid vacker, om än ej harmonisk. Musiken mynnar ut i en enkel, försvinnande ton, som inte vittnar om lycka men ändå litet lugn till sist.
Åh, hvilket fint program! Jeg elsker Dvoráks kammermusikk, og Strauss' Metamorfoser er så vakker og sørgelig.
SvaraRaderaJa, det var verkligen ett fint program! Jag tycker om att medlemmar ur orkestern tar sig de här tillfällena till att spela kammarmusik.
SvaraRaderaJeg vil forresten anbefale deg å høre på Dvoraks bagateller, op. 47, for tre strykere og harmonium. Veldig fine!
SvaraRaderavad jag letade efter, tack
SvaraRadera