La Traviata på operan i Odessa

Jag lurade mina reskamrater att tro att det skulle bli engelsk textning på den här operan, men det var inte sant: ukrainska, som vanligt. Däremot tror jag att gästsångarna var engelska, men jag är inte saker för jag lyckades inte köpa något program av de barska damerna som sjasade åskådare till sina sittplatser.

Mellan varje akt var det paus, så tre gånger fick vi gå ut i den ljumma sommarkvällen och begrunda händelserna. Jag har all respekt för den konstnärliga integriteten hos Odessas operahus; repertoar, scenografi, regi, sångare, orkester; allt är av toppkvalitet. Men inspirerad av folksamlingen som protesterade för eller emot något angående operahuset tidigare pa dagen (jag hittade inte slagorden i min fickordbok), skall jag rada upp några förbättringsförslag.

1. Datorisera biljettsystemet!
2. Ring in innan förestallningen/nästa akt börjar, så att inte folk snubblar in långt efter introt.
3. Tryck upp fler program, sa att alla som vill kan få köpa!
Jag passar på att framföra detta just idag, eftersom jag har litet mer att klaga på...

Verdi, som jag älskar mycket, har skrivit så vacker musik till La Traviata. Det ryser i mig när jag hör de ljuva tonerna, indränkta med såväl hopp som vemod. Misterioso, Misterioso altero, Croce e delizia al cor... Tyvärr har sångaren i Alfredos roll sa mycket vibrato att hans röst låter riktigt obehaglig, och hans insatser blir inte njutbara. Likaså tycker jag att mannen som sjunger rollen av hans far missar flera toner, men publiken älskar honom och applåderar honom extra mycket. Nåja, sångerskan som framsjunger Violetta har en så intensiv och vacker röst att det uppväger mycket. Hennes uttrycksfulla stämma är kvällens höjdpunkt.

Bilder från Odessas vackra operahus