onsdag 10 juni 2009

Jag är din flickvän nu av Nina Hemmingsson


Ofyllda ögon med tydliga ögonfransar har flickorna som är huvudpersoner i Nina Hemmingssons seriesamling Jag är din flickvän nu. De flesta andra människorna har vanliga ögon med ritade irisar och pupiller, och en del har tomma, döda ögon, vita eller svarta. Men de ofyllda ögonen hos flickorna är inte uttryckslösa.

Många av de här flickorna har gått och tänkt på saker riktigt länge, och när någon frågar dem så kommer alla tankar ut på en gång, litet för snabbt. Till en mäklare som skall värdera hennes lägenhet berättar flickan "... om man tänker sig äktenskapet som en fylla... Man måste försöka dricka måttligt. Men om jag ändå blir packad vill jag inte dölja någonting. Om jag kräks vill jag kräkas rakt ut, nitti graders vinkel mot den andres kropp, blaff, inga tveksamheter, ingen skuld, ingen skam." Japp, ibland vänder hon sig själv ut och in för andra människor, vare sig de har frågat om det eller ej. En del av dem är pojkvänner, som antingen verkar helt normala. En del är taskiga pojkvänner som skulle kunna driva vem som helst till vansinne.

Några av serierna berättar om när flickan/flickorna haft depressioner, suttit ensamma och inte velat gå ut. Den svarta humorn i de historierna ligger i antingen de plattityder som utomstående säger till flickan för att få henne att rycka upp sig, eller vad flickan svarar direkt ur hjärtat. "Förlåt att jag grät när du lämnade mig. Det var dumt och grundat på felaktig information." Fraser som låter helt logiska i ett parallellt universum.

Några av de oförutsägabara flickorna är faktiskt tanter; mormödrar som håller samman tanter emellan, antisociala för att de vill det. Det gillar jag! Jag tycker om de litet längre historier som dyker upp då och då i boken. Jag tycker också om de scener som utspelas i bara en ruta, med intensiva berättelser som säger mycket på bara några repliker. Det skulle kunna bli enahanda med så många variationer på liknande teman, men det blir det inte. Skrattet fastnar ofta i halsen, men boken är bitsk, vemodig, rolig och värd att läsa.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar