Vicky (Rebecca Hall) och Cristina (Scarlett Johansson) tillbringar sommaren i Barcelona, som gäster hos vänner med ett stort hus. God mat, vackra omgivningar, härligt väder; man borde bli avundsjuk på flickorna, men scenerierna är så inbjudande att det känns som att jag är där och firar semester tillsammans med dem. Allt inbjuder till avslappning och njutning - ja, speciellt den lokale konstnären Juan Antonio Gonzales (Javier Bardem). Han ser Vicky och Cristina på en restaurang, och går fram till dem och erbjuder dem en helg av sensuella njutningar.
Cristina är äventyrslysten och låter sig gärna uppvaktas. Vicky är mer tveksam. Som Woody Allens alter ego har hon motfrågor och invändningar till allt som erbjuds. Hon protesterar med litet gnällig röst och snubblar på orden, men Cristina övertalar henne att följa med Juan Antonio över helgen.
Ahh, vilken man han är, Juan Antonio! Utan att vara plump förför han Cristina med sin direkta inbjudan till erotik, och Vicky genom enträgen kurtis och en känslomässig gemenskap. Dessutom är han en ansvarsfull och omtänksam vän för sin galna, deprimerade ex-fru Maria Elena (Penélope Cruz) när hon dyker upp efter ett självmordsförsök. Glöm heller inte att han hela tiden ser både geniun och kreativ ut i kläder täckta med färgfläckar. Ja, jag erkänner; även jag faller pladask för hans intensiva, sensuella uppriktighet.
Jag var skeptisk till filmen innan jag såg den: skulle Woody Allen förfalla till gubbsjuka, ohämmad euro-kitsch och den tröttsamma klichén med konstnärssjälarna som lever, äter, älskar och hatar på gränsen till vansinne? Jag blir otroligt glad och nöjd över att filmen hanterar alla de här explosiva ingredienserna med kärlek och måtta. Faktum är att den känns som en sann kärlekshistoria att känna igen sig i: det finns aldrig bara en, eller ens två, att falla för, och det är aldrig så enkelt att vare sig ge sig hän eller dra sig bort.
Det var kanske inte bara Vicky utan även Cristina som var Allens alter ego den här gången: så som de eldiga spanjorerna har dubbla namn, blir Vicky Cristina en komplex personlighet som lämnar Barcelona med såväl goda minnen som bitterljuv ånger.
Ser att vi gör samma resa mot Oscarsgalan.. Tyckte också om den här filmen även om jag kände raka motsatsen för den manlige huvudrollen. Tyckte mest han var osympatisk. Dock trivsam film och skönt att se att allen fortfarande kan, även om han enligt min åsikt verkar ha passerat sin storhetstid.
SvaraRaderaMmm, det var en herlig film! Woody er min favoritt!
SvaraRaderaBarcelona Barcelona... härlig film i härlig stad! Jag blev kär i Cruz.
SvaraRaderaSå kul att höra att alla kan hitta olika favoriter i filmen! Min är som sagt Juan Antonio. Mmmm...
SvaraRadera