Genanse og verdighet av Dag Solstad

Elias Rukla är lektor i gymnasiet sedan ett tjugotal år. Läsår efter läsår har eleverna blivit mer och mer ointresserade av vad han har att berätta om den norska litteraturen, till den grad att likgiltighet är normen. Under en lektion om Ibsens Vildanden vandrar Ruklas tankar över en insikt om Dr. Rellings roll i dramat, därifrån till en analys av precis hur oviktig litterär bildning är för de nutida ungdomarna.

I sitt upprörda tillstånd, förvärrat av en baksmälla och av ett trilskande paraply, skämmer lektor Rukla ut sig inför en skolgård full av elever på rast. Slut. Nu är det slut på hans karriär, på hela hans liv som kugge i samhällets hjul, tänker Rukla. Medan han vandrar genom Oslos gator, funderar han på sitt liv och vad som lett upp till den här dagen: studierna och vänskapen med den karismatiske Johan Corneliussen, som har format hans liv så genomgående.

Den pågående kulturskymningen! Det borde ju engagera mig? Ja, jag engageras av Elias Ruklas tankar om hur dagens ungdomar tappat såväl intresset för och behovet av bildning. Jag blir förstås lika exalterad som han när en krasslig matematiklärare i förbifarten säger "Jag känner mig litet Hans Castorp idag, jag borde väl ha legat under täcket." Och vännen Johan Corneliussens karriär, och det ovanliga sättet Rukla mötte sin vackra fru Eva Linde är intressanta historier.

Men åh så Dag Solstad kan snöa in på vad han berättar om! Långa, vindlande meningar med många bisatser, följd av en mening till om samma sak, några detaljer till och så samma slutsats en gång till! Jag trodde det bara var Dan Browns läsare som behövde en sammanfattning var femte sida. Till en början tänkte jag att Rukla talar extra länge om det som ligger honom närmast hjärtat, men efter några fler omgångar av upprepningar av Ruklas viktiga insikter tycker jag faktiskt bara att det är tjatigt och onödigt.

Nu vet jag ju att boken röstades fram till 1990-talets bästa roman - det står på omslaget. Jag måste säga att jag inte riktigt förstår varför. Den säger något om en värld som kommersialiseras mer och mer, men jag tycker inte att Ruklas och Corneliussens personliga erfarenheter är tillräckligt generella för att kunna överföras på samhället i stort. Och så är det de här omtuggningarna! Nej, på min lista hamnar den inte så högt.