Pjäsernas pjäs, Shakespeares Hamlet, har satts upp och spelats så många gånger, och det är inte konstigt om varje regissör vill sätta sin egen prägel på den. Staffan Valdemar Holms uppsättning på Dramaten börjar bra. Att alla är klädda i diffust 60-talsdoftande kläder ger en aura av vuxenvärld, med obegripliga koder som Hamlet får svårt att sätta sig emot när vålnaden kallar honom. Kungaparets ständiga försök till kopulerande måste också väcka avsmak i honom.
Det börjar bra, med en väl fungerande första akt. Jonas Malmsjös små manér; malande käkar, intensiva blinkningar med mera, passar bra in i Hamlets tilltagande galenskap. Men allra största behållningen är Börje Ahlstedt. Redan innan hans större monologer som Rosencrantz och skådespelare i pjäsen Hamlet sätter upp, har han bringat hjärta och ande till de roller han haft att spela på scenen.
Efter paus är det som att pjäsen faller isär. Alltför mycket galenskap sprider sig på scenen, och Hamlet själv börjar kännas tröttsam. Jag skulle vilja haft mer av stabilitet och diskussion, och mycket mer av den gudabenådade Stina Ekblad, som här knappt fick synas alls. Men det är inte jag som bestämmer, och pjäsen rullar mot sitt blodiga slut. God natt, dyre prins! På det stora hela, en ganska bra uppsättning.
Länk till Dramatens sida om Hamlet
Precis! ... som jag tyckte också. :-)
SvaraRaderaOh, pjäsernas pjäs är verkligen en sanning. Vet inte hur många uppsättning jag har sett och jag kan inte få nog. Det gör ju dock också att man har en del att jämföra med och kan replikerna utan och innan och därmed blir mer kritisk.. Jag såg en uppsättning på intiman i malmö för över 10 år sedan nu när Staffan Valdemar Holm var konstnärlig ledare för dramatika teatern i malmö. Det var en frisk fläkt som jag aldrig kmmer att glömma. Sprungen ur 90-talet med musik av Portishead utan att bli det minsta patetisk som många uppsättningar kan bli när man försöker sig på att göra sin grej genom att bara byta tidsperiod. Ogillar generellt när man placerar pjäser i andr tidsperioder än de tänkta om det inte finns en bra grund. men den uppsättningen var inte en tidsförflytt, den hade bara fått en 90-talstouch. Hade varit roligt att se där här på dramaten och jämföra, faktiskt. men som vanligt när det ligger i hufvudtaden får jag hoppa.:-)
SvaraRaderaBokomaten, det var intressant att höra! Jaha, så Staffan Valdemar Holm har tagit sig an den förr. Ja, här var pjäsen också flyttad i tid och hade modern musik som soundtrack, så det hade säkert varit värt att jämföra de båda uppsättningarna. Önskar jag hade sett den du såg!
SvaraRadera