Gabriel Fauré, porträtt av John Singer Sargent Ur Kungliga Filharmonikerna lösgör sig fyra begåvade stråkar som bildar Mengkvartetten. Tillsammans med Anders Kilström på piano ger de oss tre riktigt vackra kvartetter. Klas Gagge (cello) presenterar varje stycke så att både kunnigheten och kärleken till musiken lyser igenom.
Joseph Haydns "Kvintkvartetten" i d-moll op 76:2 (1797) är rik och livfull. Den följs av Antonin Dvoráks stråkkvartett i F-dur, "Den amerikanska" op 96 (1893). Det är en mycket vacker pastoral med omisskännligt slaviska tongångar.
Efter paus uppförs Gabriel Faurés pianokvartett 1 i c-moll op 15 (1883). Satserna växlar mellan lekfull lätthet och drömska stämningar. När de båda stämningarna ställs mot varandra samtidigt blir resultatet nästan kusligt: medan pianot porlar snabbt i Allegro vivo:t, håller stråkarna tillbaka i nästan utomvärldsliga klanger. I det Adagio som följer blir stämningen närmast spöklik, medan finalsatsen, som innehåller en sekvens som liknar en nedräkning, leder mina tankar till en raketuppskjutning. Otroligt framsynt av Fauré!
Mmm, tre av mine favorittkomponister! :) Hvilken interessant assosiasjon! Rakettoppskyting! :-D
SvaraRaderaJa, det var verkligen ett väl sammansatt program!
SvaraRaderaDet var några toner i Faurés kvartett som lät som den här publikfriande sekvensen i pausen på en amerikansk fotbollsmatch! Då tänkte jag på stigande spänning, uppräkning, nedräkning, flygande start och gled över på raketer...