Petra von Kants bittra tårar på Stadsteatern

Petra von Kant (Pia Johansson) vaknar i sin säng, sliten från gårdagen, men redo att tackla världen i samma ögonblick hon får telefonen i sin hand. Hennes stumma, undergivna assistent Marlene (Jessica Liedberg) servar henne i en läcker homoerotisk dans. Petra von Kant är en framgångsrik designer, men vi ser att hon har jobbat hårt för att ta sig dit hon är nu. I spelet ingår att visa sig stark för alla svaga människor omkring henne, som hotar henne och som behöver henne. På toppen av sin karriär och mitt i livet känner hon att hon borde kunna få allt vad hon vill ha.

Karin Thimm (Helena af Sandeberg) är vad Petra vill ha. Hon kliver in genom Petras dörr, och lyckas se både näpen, tuff och kramgod ut. Petra von Kant faller som en fura.

Sex månader senare har de hamnat i rollerna av desperat sugar mommie respektive uttråkad leksak. Karins ointresse är tydligt för alla utom Petra själv, som tigger henne om att ljuga, säga att hon älskar henne och bevara illusionen av kärlek. Men nu är det Karin som blivit van vid att få som hon vill, och när hennes make kommer från Australien reser hon för att möta honom för Petras pengar. Petra von Kants bittra tårar och känslor är alldeles äkta, och det är gripande.

Det sorgliga är att Petra i sin besatthet och kärlek till den ovilliga Karin, viftar bort sin dotters känslor och behov. Det är inte överraskande, när vi redan sett hur nära hon har mellan kärlek och förakt, men ändå det sorgligaste av allt.

Länk till Stadsteaterns sida om Petra von Kants bittra tårar