... it's Arrested Development!

Sorgen över att Arrested Development lagts ned minskade litet ikväll, när jag fick alla tre säsongerna i ett paket. När jag petade in den första DVD:n möttes jag av en leende Ron Howard, som började förklara saker för mig. Tyvärr försvann han när jag klickade fram engelsk textning, och jag fick inte tillbaka honom. Hoppas han kommer tillbaka och berättar mer.

Man får både pilotavsnittet och Extended Pilot-avsnittet, och jag började med Extended Pilot. Även om jag är tacksam för alla extra scener de lämnat kvar, var avsnittet litet långsammare på grund av dem, och kanske litet okarakteristiskt kramigt och familjärt. Det genialiska med serien består ju dels av cynismen, och de snabba klippen som gör att man missar en hel storyline om man blinkar. Men jag fick ändå rejält med girighet, ansvarslöshet och historier som bara överträffas i absurditet av hur de alla knyts samman i den sista minuten. Även om alla familjemedlemmar är lika viktiga i att skapa kaos och slösa pengar, är det några som alltid får mig att vika mig av skratt när de dyker upp.

Äldste brodern GOB, vars mest magiska trick är förmågan att inte förstå hur mycket hans trollkonster suger. Blir bara ännu bättre ju mer grandios han föreställer sig, och det är ett genidrag när han börjar använda The Final Countdown som ouvertyr till sina dyra och likafullt taffliga shower.

Yngste brodern Buster Bluth, hårt hållen av sin hjärtlösa mamma och hunsad intill sammanbrottets gräns. Hans återkommande försök till revolt mot mamma är alltid rörande, litet skrämmande och sjukt roliga.

Tobias Fünke, så naiv och tillitsfull att han alltid hamnar i homoerotiska situationer. Just när man trodde att hans skådespelardrömmar inte kunde bli mer skrattretande, upptäcker han Blue Man Group, och ger sig alltid hastigt en blå helkroppsmålningbara vid misstanken att han har chans att få hoppa in.

Maeby Fünke, tonårsdottern som blir tagen för filmproducent under ett studiebesök hos en filmstudio, och snabbt finner sig tillrätta. Varje scen som handlar om Maebys "jobb" (får hon betalt?) är en komisk höjdpunkt. Det är lysande av seriens skapare att låta henne sköta sina filmprojekt väl så bra som andra producenter, trots att hon bara fick en glad krokodil i mattebetyg på sin dyra, flummiga skola.

George Michael Bluth, tonårssonen som hoppas på kärlek från sin välmenande far och alltid ler snällt när något annat kommer emellan. Han längtar lika mycket efter kärlek från sin kusin Maeby, och all ångest och förvirring en pojke i puberteten kan ha kvadreras av skuldkänslorna för det. Åååå, han är så gullig och jag vill bara krama honom och säga att allt ordnar sig! Och sedan krama honom litet till. Och litet till.

Det finns några episoder jag längtar efter speciellt mycket redan nu; den enarmade mannen, Annyong, Wee Britain, GOB gifter sig (med Amy Poehler, sin fru i verkliga livet). Men varje avsnitt är en pärla, och jag ser lika mycket fram emot att bli överraskad av genialiska scener och gästskådespelare som jag har glömt. ... it's Arrested Development.