Linje Lusta på Stockholms Stadsteater

Igår såg jag Linje Lusta på Stadsteatern. När Helena Bergström är med i en pjäs blir Stora Scenen alltid utsåld. Jag tycker inte att hon är dålig, men heller inte att hon är bra. DN har talat om att hon gör Blanche DuBois till en stark, självständig kvinna. Det skulle kunna vara sant, och det skulle kunna vara ett medvetet val av regissören (Göran Stangertz). Det skulle också kunna bero på att Bergström inte kan få fram den känslighet som hade kunnat runda av kanterna på Blanche. Tyvärr gapskrattade delar av publiken under vissa scener som skulle vara känsliga, och jag kunde nästan förstå dem. De andra rollfigurerna hann inte heller få kött och blod, så det var manusets inneboende kvaliteter som skapade intresse och drev handlingen vidare. Nu var pjäsen ändå sevärd, så jag ångrar inte att jag gick dit.