tag:blogger.com,1999:blog-1777639525853982023.post1303988157217403561..comments2024-03-24T20:17:35.690+00:00Comments on Kulturdelen: Peggy Pickit ser Guds ansikte på Teater GaleasenJenny Bhttp://www.blogger.com/profile/06130706601108548538noreply@blogger.comBlogger2125tag:blogger.com,1999:blog-1777639525853982023.post-65217442149085779992012-03-20T21:43:45.786+00:002012-03-20T21:43:45.786+00:00Det du sade om skådespelarnas vitsminkning fick mi...Det du sade om skådespelarnas vitsminkning fick mig att tänka på att det är som att de har försökt att lägga en ren yta utanpå sig själva, fastän de är fulla av ilska och oro (och det kanske inte ens är något annat än helt mänskligt).<br /><br />Nu har jag tänkt litet mer på det som tog mest plats, den forcerat glättiga stämningen på parmiddagen. Först tänkte jag att det inte var något nytt och inte kunde ge något. Men nu tänker jag att stämningen nog blev extra spänd av att det ena paret hade en så svår tid bakom sig, och inte visste hur de skulle prata om det, och att det andra paret ännu mindre visste hur de skulle prata om det och kanske också hade komplex för vad de själva inte gjort för att göra världen bättre. Och den här ursäktande, relativiserande passagen i mitten kanske kan ses som lata medelsvenssons ursäkter för att de inte engagerat sig i något viktigt.Jenny Bhttps://www.blogger.com/profile/06130706601108548538noreply@blogger.comtag:blogger.com,1999:blog-1777639525853982023.post-38266444136523222292012-03-20T08:27:47.468+00:002012-03-20T08:27:47.468+00:00Föreställningen vi (!) såg väcker verkligen många ...Föreställningen vi (!) såg väcker verkligen många tankar. Du såg ju de mörka linserna, det missade jag. Men den vita färgen.. dockmänniskorna. Det vita medelklassiga, oskuldsfulla som egentligen på olika sätt står i stor skuld.Kan inte låta bli att tänka på "Ljust & fräscht" boken/föreställningen. Och så rummet som egentligen ingenting betyder, som går att plockas bort, dras undan - kvar finns ändå katastrofen.. <br /><br />Det är intressant med å ena sidan den privata katastrofen, som följer paren vart de än går, och å andra sidan den kollektiva katastrofen som går att lämna och om man så vill blunda för.<br /><br />Jag lyssnade nog inte så uppmärksamt på berättelsen om hur organisationen uppstod, men jag tänkte mig nog inte att ngt av det som sades var pjäsförfattarens åsikter. Snarare påståenden som vi som publik fick ta ställning till, och fick filtrerade genom de olika personerna. <br /><br />Som sagt, en tankeväckande pjäs!Hermia Sayshttps://www.blogger.com/profile/11856089631569527611noreply@blogger.com