torsdag 13 september 2018

Döden är bara början av Gunilla Jonsson och Michael Petersén

Berlin är ett magiskt ställe, med lager av historia och människor som kommit och gått, fyllda av kreativitet och desperation. Det är en utmärkt plats för en bok om hur verkligheten rämnar - det vill säga, det vi tror är verkligheten men som kallas Illusionen av dem som känner till Metropolis och de grymma varelser som finns där.

Amanda är en svensk konstnär som kommit till Berlin för att arbeta på projektet Mur II. Hennes morfar Clive har också rört sig i de kreativa kretsarna ända sedan tiden då den människoskapade muren krävde människooffer, och förslagna människor kunde sälja sin och andras själar för framgång och kanske evigt liv. Redan tidigt i boken får vi se hur djupt lierad Clive är med mörka makter; i sitt hus har han begravt kropparna och bevarat skallarna av de människor han dödat genom åren.

Författarna Gunilla Jonsson och Michael Petersén låter skickligt sammansvärjningarna, de mäktiga varelserna och portarna till dem skymta fram i vårt synfält. De flesta kan inte se något annat än det vardagliga, men några har möjligheten att se det som är dolt, bland annat öppningar till Metropolis och genvägar genom den inte ofarliga staden bakom verkligheten.

Att krafterna - bevara, förstöra, skaffa makt över andra - sprids genom konst i boken Döden är bara början är ett klokt drag. Målningar och installationer är fysiska objekt där man kan foga in laddade föremål och symboler. När de gatumålningar som finns överallt i Berlin förstärks med blodblandad färg och speciella tecken kan gränserna mellan Metropolis och vår värld börja brytas ned. Ovetande adepter kan bidra till det och samtidigt binda sig själva hårdare till dem som vill krossa Illusionen, skaffa makt över människor eller bara leva vidare några hundra år till. Amanda och Clive är inte de enda spelarna i det spelet, och fler och fler dras in i kampen som blir mer komplicerad.

Döden är bara början är välskriven i det att den gradvis uppenbarar för läsaren det som också är tänkt att förstås bit för bit. Skildringarna av hemska plågor slår aldrig över i splatter men förlorar aldrig grymheten och allvaret. Dialog och handling flyter på i bra tempo, med en jämn prosa som låter det omänskliga och ofattbara lysa igenom desto tydligare.
 
Fler böcker av Gunilla Jonsson och Michael Petersén:
De levande döda

*** recensionsex ***

Inga kommentarer: