söndag 7 maj 2017

Get Out

Att hälsa på sin flickväns/pojkväns föräldrar för första gången är alltid en pärs. Chris är litet extra nervös; flickvännen Rose försäkrar honom om att hennes föräldrar är toppen, men han oroar sig för hur de skall reagera när de ser att han är svart. Jo då, helt förutsägbart, med pinsamt överdrivna välkomnanden, som försäkringen om att de skulle röstat på Obama en tredje gång om de skulle kunnat, varvat med kusligt råa uttryck som att rådjuren i skogen behöver utrotas. Chris försöker vara trevlig och neutral, men stämningen är tillkämpad och alla närvarande beter sig konstigt på olika sätt.


Get Out är en skräckfilm, och bara den tryckta stämningen i huset är tillräckligt för att skrämmas på ett intellektuellt plan. Men filmen innehåller flera andra av skräckgenrens teman; plötsliga händelser som får en att hoppa till i biosoffan, människor som beter sig onormalt och aningen hotfullt, saker som verkar ske utanför din kontroll, och så några blodiga, fysiskt obehagliga scener.


Jordan Peeles film är extra intressant på så sätt att den spelar upp det kusliga till något helt icke-realistiskt, och låter både oss åskådare och huvudpersonen Chris fundera på om det verkligen kan vara så här konstigt, eller om det finns en naturlig förklaring ändå. Det svarta tjänstefolket hemma hos Roses familj är så överdrivet vänliga men stela. WASP-gästerna som kommer till den stora festen nästa dag är så extremt tillgjorda, och barnsligt nyfikna på Chris. Och självklart utspelar sig det hela på en herrgård långt från all annan civilisation. Det goda med att blåsa upp alla dessa tecken på fara till max är att det placerar oss i Chris skor och tvekan inför vad som händer - Är det verkligen förberedelse till slavhandel? Borde jag ta bilen och fly? - så att hans obehag och tvivel blir en del av den tilltagande skräckstämningen.


Bredvid de kända skådespelare - Catherine Keener, Bradley Whitford, Allison Williams - som spelar den svårbegripliga familjen gör Daniel Kaluuya ett toppenjobb som den normale killen som försöker hålla balansen. Caleb Landry Jones, Marcus Henderson, Lakeith Stanfield och i synnerhet Betty Gabriel ökar skrämselfaktorn i sina oförutsägbara roller. Filmen är föredömligt kort men hinner släpa Chris och alla åskådare genom en känslomässig berg- och dalbana som jag inte hade velat missa.


Inga kommentarer: