måndag 8 februari 2010

Love and Obstacles av Aleksandar Hemon

Om Hemons debutbok The Question of Bruno var lovorden många, särskilt om hans språk, flyktingen från Bosnien som stannade i USA när kriget bröt ut, erövrade engelskan och fann sin röst. När jag läste hans nästa bok, Nowhere Man, kunde jag bara hålla med. Hemons meningar beskrev rotlösheten i en nyfunnen värld med ett nyfunnet språk.

Det uppfinningsrika språket dyker också upp i början av Love and Obstacles, och i nästan litet för hög grad. Ett tag är jag rädd att den blommande prosan skall ha blivit en gimmick för Hemon. Men ganska snart flyter språket naturligt igen, och tar inte överhanden över handlingen.

Liksom de två första böckerna är Love and Obstacles en samling av löst sammanhängande noveller. De verkar självbiografiska, och det är OK för mig. Jag tänker inte fundera på vilka detaljer som kan vara påhittade och vilka som är nedskrivna direkt ur Aleksandar Hemons minne. Det enda viktiga är att novellerna är välskrivna.

Den här gången handlar berättelserna inte bara om osäkerheten i att vara nyss ankommen i ett annat land, utan även om osäkerheten i att växa upp och försöka lära sig koderna i vuxenvärlden. Obesvarad kärlek, författarförsök. Andra drömmar som kommer att få sig några törnar, kanske gå i kras eller kanske faktiskt klara sig.

Osäkerheten och tvivlen försvinner ju inte när man blivit äldre. Även den vuxne författaren, med några publicerade böcker i CV:t, mäter sig i tankarna med andra författare och landsmän. Den underliggande oron ger tack och lov inte berättelserna någon klagande ton, snarare en känsla av mognad. Att ha varit med om krig i sitt hemland och vänner som förlorats ger en lätt resignation inför alla småsaker som kan gå snett.

Novellerna är en bra blandning av roliga, sorgliga och spännande historier. För mig som är speciellt intresserad av Östeuropa, och känslan av stolthet och rotlöshet när man lämnat ett land man både saknar och är trött på, är Aleksandar Hemon en bra röst att lyssna till.

Fler böcker av Aleksandar Hemon:
The Question of Bruno

Inga kommentarer: