tisdag 2 februari 2010

L'Origine du Monde på Angelika Knäpper Gallery

Det var nära att jag missade den här utställningen, eftersom jag trodde att det var en samling av redan visade verk. Men nej, det är en helt unik kollektion av nya verk av några riktigt begåvade konstnärer!

Tavlan L'Origine du Monde, målad av Gustave Corbet 1866, är en detaljerad avbildning av en kvinnas sköte; inte hennes ansikte eller armar eller ben, bara den åtråvärda mittpunkten. Det suggestiva namnet, den noggrant listade proveniensen och den vördnadsfulla tonen med vilken målningen ofta diskuteras ger den en aura av mystik och viktighet. För mig och kanske för halva jordens befolkning är den auran snarast löjeväckande. Så listigt att skaffa sig en anledning att närstudera och snacka viktigt om, krasst sett, en ganska pubertal närbild på ett skrev. Nej, så enkelt är det förstås inte (ens). Det placerar också kvinnan i rollen av "natur", ett okänt landskap i motsats till den utforskande (manliga) civilisationen.

Angelika Knäppers inbjudan till några av sina affilierade konstnärer att delta i en utställning på temat L'Origine du Monde har resulterat i flera riktigt underhållande verk. Temat överskuggar inte de olika konstverkens individuella uttryck utan skapar ett intressant samband.

Marie-Louise Ekmans stora målning Las Meninas ser så spännande ut att jag vill stiga in i den, trots att den till största delen är målad i overkligt svartvitt med blå konturer. Det är en museibyggnad där verken tagit ett steg närmare liv - en liten Wilhelm Tell av Dalí står i tre dimensioner med sin underligt långa rumpa bakom en skulptur. Två dockskåpslikt öppnade rum visas som tavlor högt uppe på väggen. Längst bak i en dörröppning står en naken kvinna i färg och blickar ut. Kan det vara en av alla nakenmodeller från konsthistoriens hyllade tavlor som fått ett eget liv? Hon ser nästan ut att vara på väg att vända sig om och gå ut i världen.

Jag har försökt, men aldrig börjat hetsshoppa skor eller ens blivit särskilt intresserad av att ha många par skor. Jag har heller inte intresserat mig för de superdesignade skor där klacken utgörs av ornament av olika slag. På Elvire Soyez' blyertstavla syns två kvinnofötter på språng, klädda i skor med penisar till klackar! Under varje häl en skrynklig manslem och håriga pungkulor. Det ser vanskligt ut, men tydligen är de tillräckligt hårda för att bära upp en kvinnas tyngd... Som sagt, jag är inte mycket för experimentella skor, tycker litet synd om snopparna och kommer nog att fortsätta att stödja mig på vanliga klackar.

En annan tavla av Soyez, Originale, visar en kvinna som verkligen är natur: en kvinnotorso med päls, gräs och till och med ett litet träd. Men hon ser ändå inte ut som en passiv natur att ta i besittning, utan som en egen värld som bara kan utforskas på hennes egna villkor.

De två verken Besides Pink och Besides Blue av Camilla Akraka använder bilder av överlagrade och spegelvända byggnadsstrukturer för att skapa nya mönster. Den nya bilden innehåller former som påminner om särade lår och manliga och kvinnliga kön på samma gång. Jag som älskar staden mer än naturen blir glad över idén att låta stora, tunga verk av människohand gestalta mänskliga former.

På Helena Blomqvists stora tavla Down by the River II dyker flickor i en flod från en romersk bro, där allt är i gråskala utom flickornas knallröda klänningar. Jag får inga klara idéer om vad tavlan kan vilja säga, men jag tycker om den ändå. Samma med Vanna Bowles stora blyertstavla Growing Thoughts, fantasifullt omarbetad efter ett foto.

Lotta Hannerz målar trompe l'oeuil-tavlor som vid en snabb titt ser roliga ut, men som har en allvarlig underton jag inte kan sätta fingret på. På hennes Notes hänger lappar och föremål uppspända kors och tvärs över tavlan. Och ser man på, en liten reproduktion av L'Origine du Monde finns där också! Könet är kyskt täckt av ett löv... och vågar man lyfta på det sitter där ett litet foto av konstnären själv. Äntligen har det anonyma skrevet fått ett ansikte och en hjärna.

Förutom allt jag nämnt finns det fler intressanta verk på Angelika Knäpper Gallerys temautställning. Det är väl värt det att gå dit och se så många goda konstnärers tankar på samma gång.

Länk till Angelika Knäpper Gallery

2 kommentarer:

Hermia Says sa...

Ännu en utställning jag tyvärr inte hinner med att se - den verkar som du skriver underhållande! Hittar några på nätet att titta på i alla fall.. och Ekmans är kul att ställa mot Velázquez meninas.
Tack för en levande skildring av en kanske annorlunda utställning!

Jenny B sa...

Aha, tack för referensen till Velázquez, den hade jag missat! Ja, jag ville passa på att beskriva så mycket som möjligt om verken för dem som inte hinner se dem, och även för mitt eget minnes skull.