Glänsande siden, skimrande sammet, skira spetsar och gnistrande ädelstenar ackompanjerar människorna på Alexander Roslins porträtt. Vilka färger och vilka underbara detaljer! Ändå överskuggar inte kläderna och smyckena sina bärare, utan kompletterar dem. Detta borde vara en av anledningarna till att Roslin var så populär som porträttmålare i såväl Stockholm som Paris och S:t Petersburg på 1700-talet.
Det är bra att få se så många av Roslins porträtt samlade. Hans personer kan verka som kopior av varandra när man ser dem en och en, men här ser man att de alla är olika. I självporträtten och porträtten av konstnärskollegor lyser ännu mer av deras personlighet fram. Det var säkert en utmaning för Roslin att avbilda sina motiv både porträttlikt och smickrande. Alla har de len, jämn hy och rosiga kinder, och att alla ögonpar är stora och själfullt målade gör att ansiktena inte bleknar bredvid de fantastiska färgerna och kvaliteterna på kläderna. Vilket tålamod, vilken skicklighet! Det är en fröjd att se.
Mmmm... det er veldig fascinerende å se slik lysbruk og hvordan de utnyttet det 100% ved å male flotte stoffer, kjoler, duker og andre plagg i voldsom drapering. Særlig mørkerød fløyel... (velvet)
SvaraRaderaEller i antikkens skulpturer for den del. Mange draperier der også.
Ja, precis, det är verkligen njutbart att se på! Vilka tyger. Varför ser man inte sådana kläder idag? Om jag bara hade en hallonröd sammetskavaj skulle jag bära den varje vecka!
SvaraRaderaJa, men precis! Just så var det. Härligt beskrivet. Själv hittade jag inte orden för att beskriva Roslin-målningarna, men känner igen känslan i vartenda ett av dina ord. :-)
SvaraRaderaTack för det, Spectatia! Det är svårt att berätta om utställningen utan att det låter överlastat, men när man är där ser man ju att det bara är alldeles, alldeles underbart...
SvaraRaderaJag ska dit i veckan... måste hinna innar den tar slut!
SvaraRadera