onsdag 29 augusti 2007

The Police - Europapremiär i Globen

Hela veckan har jag sjungit på olika favoritlåtar, och det har pirrat i magen bara vid tanken på att jag skulle se The Police på onsdag kväll. Och när jag väl satt där höll jag på att spricka av lycka. Jag hade en plats bredvid scenen, 10 meter från bandet, vilket var jättebra för Sting vände sig ofta om och vinkade, skålade och pratade med oss. Jag hade också bra utsikt över Stewart Copeland och hans trumsektion, och det var ju roligt.

Mina önskningar infriades! De spelade mina älsklingslåtar (förutom Synchronicity I), jag såg bra och ljudet var bra. Och så får jag väl erkänna att jo, jag sjöng med i alla låtar, även Every Breath You Take, och är glad över alla andra som gjorde det också. I vanliga fall brukar jag tycka det är tråkigt och till och med töntigt när artisten uppmanar till allsång och handklapp, men här var det i lagom mängd och precis rätt.

Konserten startade bombastiskt med att Stewart Copeland slog ett slag på en stor gong-gong. Bandet öppnade med Message in a Bottle, och fortsatte med Synchronicity II, en av mina favoriter. Lockropet från den sistnämnda låten återkom under resten av kvällen, liksom andra varianter som funkade bra som sånglek med publiken. Att sitta och vänta på vilka låtar som skulle komma, och gissa sig till det av introt, var ett stort nöje. När publiken hörde det dova anslaget till Don't Stand So Close To Me jublade alla högt. Hit efter hit radades upp, och ändå visste man att det fanns fler att hämta av. Driven to Tears, Every Little Thing She Does Is Magic, De Do Do Do, De Da Da Da, Walking in Your Footsteps, I Can't Stand Losing You, Roxanne, King of Pain; alla låtar lät riktigt bra. Gruppen spelade en långsam, smått avkortad version av Wrapped Around Your Finger, med en fin insats av Copeland på percussion. (Hans fanskara fick sitt lystmäte: på vägen hem hörde jag många killar som förklarade precis hur genialt han spelat för sina flickvänner och kompisar.) De tre på scenen skapar en komplett ljudbild, inte lika ren som på plattorna, men mäktig och passande på en så stor spelning.

Så proffsiga musiker! Så gudabenådade låtar! Så bra stämning! Bandet var i fin form och såg ut att trivas på scenen, och det märktes också på musiken. Det som är bra med att ha rutin är när man kan släppa loss och improvisera på scenen. Den lekfullheten hade The Police, utan att tappa fokus. Även om Sting valde att inte sjunga melodierna i de högsta lägena alla gångerna, är han en mycket bra sångare. Men hallå, så många trumstockar som Copeland svingade iväg lär en mindre regnskog gå åt innan turnén är över.

Bandet spelade låtarna i en litet annan ordning än den spellistan jag har sett från amerikanska delen av turnén. Vad kul det måste kännas att ha så många bra låtar att välja från, och att få spela dem för 15.000 jublande människor som är med på noterna! Konserten varade ungefär två och en halv timme, och jag är så tacksam över att ha varit där. Till glädje för alla som inte var med, kommer jag att sjunga valda delar av låtrepertoaren de närmaste veckorna, varje dag, hela dagen, ganska högt! De do do do, De da da da! All I want to say to you.

8 kommentarer:

Glamourbibliotekaren sa...

ÅÅÅÅÅ jeg gleder meg til lørdag!!!! Damnit Krystle, det høres så bra ut! Takk for en umiddelbar anmeldelse av konserten - som vanlig er Kulturdelen tidlig ute; før avisene til og med! :)

Anna sa...

TACK för en riktigt bra recension av en underbar konsert!
Man blir så ledsen när man läser vissa andra recensioner och undrar om de verkligen var på samma konsert... Jag sjöng också med :o)

Jenny B sa...

Tack för komplimangen, Anna! Jag tror att recensenter kan bli blasé av att gå på konserter i ett. Jag tycker recensioner skrivs bäst av dem som gillar musiken, även om man inte bör vara okritisk.

Glamourbibliotekaren, jag är imponerad av att ni skall vallfärda till Danmark för att se The Police! Själv behövde jag ju bara sätta mig på tunnelbanan. :D

Anonym sa...

Jag såg den andra konserten i går kväll (torsdag). Intryck:
1) tänk att musiken faktiskt var (är) så bra.
2) Sting är SKITLIK Hugh Hefner.
3) Copeland är stjärnan! (Sting grimaserade när vi inte sjöng med så bra...Stewart behövde bara sänka huvudet en aning bakom trummorna för att handklappen skulle DÅNA.
4) Får man skjuta fula glasögonprydda white trash-nippertippor med behåvalkar som wobblar i otakt framför en, vilt oooh-ande och iiii-ande?

Jenny B sa...

WOAH Bodil, tycker du att Sting ser ut som Hugh Hefner? Hmmmm... Himla otur att du hade folk som gungade ivägen framför dig. Det irritationsmomentet slapp ju jag.

Anonym sa...

Jag vet, det låter otippat - Sting är ju en hunk och Hugh en dizzy oldtimer i pyjamas - men det var slående. Kanske det var ögonbrynen?

Glömde intryck 5 - om the fashion: Stings vita t-shirt som ogenerat visade de trimmade bicepsen var snygg men kanske lite väl självmedveten.

Stewarts fotbollsmålvaktsoutfit, komplett med pannband, vita byxor, svarta tröja med nr 3(slutsats?), vita nikesneakers och vita nikemålvaktshandskar var - genomarbetad.

(Om Andys röda utanpåskjorta har jag ingen kommentar.)

Anonym sa...

ååååå det låter underbart... jag sumpade min chans att se dom nu. Hade inte råd och tid... men jag borde ha tagit ett lån och tagit mig tid. .... Sting har inte lite att leva upp till när han går upp på en scen för att leverera. Läste i expressen hur han inte alls hade samma klipp i falsetten som när han var 25. jag var inte med då... men av det jag hört på Youtube från den tiden så sjunger han minst lika bra idag. Herregud att ens lyckas framföra en konsert på 2.5 timmar i det tonläge han sjunger i är för mig en gåta. Det vore helt underbart att lära sig den sångtekniken. (för uppenbarligen handlar man kan inte pressa sig till en bra röst) ... hmmm jag var bara tvungen att skriva av mig lite... jag tycker din recension var bra... det är roligare att läsa recensioner av folk som bejakar det som spelas. Egentligen förstår jag inte meningen med att gå och recensera band man inte gillar, det är ju bara dålig energi. ... "Another working day has ended, only the rushhour hell to face, packed like lemmings into shiny metal boxes, contestants in a suicidal race" - shine on!!!

Jenny B sa...

Bodil (anonym): I onsdags hade Sting en svart T-shirt utan ärmar. Där jag satt såg jag mest hans triceps. ;)

Conny: Tack för uppskattningen! Med de höga konsertpriserna är det inte självklart att kunna eller ens vilja gå på konsert. Jag hade ju dessutom turen att bo i samma stad som de uppträdde. Men nu är jag nästan frestad att ta semester i någon stad för att kunna gå på konsert igen senare under turnén. - Om rösten: Förutom att Sting inte alltid sjöng melodin lika högt (tonläge) som han brukat, så hade han en ren och klar röst hela vägen, bara tidvis litet tröttare allteftersom konserten led. Fantastiskt att kunna hålla på så kväll efter kväll!