I Berlin är hinnan mellan verkligheten och Illusionen extra tunn på många ställen. Illusionen är alltså det vi normalt kallar verkligheten, men det är bara ett tunt lager draget över den ruinstad och grymmare värld som breder ut sig åt alla håll. En grupp unga människor drogs in i arbetet att med konst tänja ut gränserna men också skapa mer makt åt den hänsynslöse Clive, och för tre av dem betydde det att plikta med sina liv som en del i Clives kontrakt med helvetets potentater.
Nästan ett år senare vaknar de tre ungdomarna upp i ett rivningshus, nakna och med spår av tortyr över hela kroppen. Minnena av vad som hänt dem den senaste tiden är borta, även om ärren över halsen är ett vittnesbörd om hur de dödades. Dock minns de sina egna liv från tiden innan - de är Kim, Chadi och Ernst. Men ingen annan minns dem! När de dog suddades de ut från allas minnen, så inte ens deras egna föräldrar kommer ihåg att de haft tonårsbarn som ritualmördades under grymma former.
Jo, en människa minns, faktiskt två. Kims bästa väninna Julia och hennes flickvän Tamara gjorde allt de kunde för att inte glömma bort det som hänt. Det är de tre levande dödas fotfäste i världen, men känslan av hur verkligheterna skiftar i deras minnen och framför deras ögon gör livet svårt för alla i gruppen som arbetade för Clive. Flera av dem hör också hans röst i huvudet, skrikande från helvetet där han hålls fången; ömsom hotande och ömsom tiggande om hjälp.
Första boken i serien Mauerfall, Döden är bara början, målade upp en fascinerande bild av Metropolis, den ödsliga staden bakom det vi vanligtvis ser. De levande döda följer upp händelserna och ger oss också fler inblickar i hur människor hanterar kunskapen om den större, hårdare världen. En del - Clive, bland andra - är cyniker och/eller sadister och ser till att ta för sig så mycket som möjligt från båda verkligheterna. Andra kvävs i normaliteten och känner sig friare i Metropolis. Och nu kommer fler tecken på att Illusionen är på väg att spricka överallt och för alltid.
Än en gång har Gunilla Jonsson och Michael Petersén skrivit en bok om en verklighet som är både otäck och lockande. Persongalleriet är litet väl stort för att kunna sätta alla förbiskymtande personer i sitt sammanhang, men huvudpersonerna är tydliga med öden lätta att engagera sig i. I den sista tredjedelen av boken sker några stora språng i handlingen snabbt, oväntat och oförklarat. Det går att tänka sig vad som ligger bakom, och kanske är det en egen historia som kommer att förklaras i nästa bok. För jag är säker på att det kommer minst en bok till, om Illusionen håller så länge, och den vill jag också gärna läsa.
Fler böcker av Gunilla Jonsson och Michael Petersén:
Döden är bara början
*** recensionsex ***
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar